Dykloggen 2005

Igår söndag var vi 11 dykare som slöt upp vid 'Blå Lagunen' på Munsö för att isdyka. Solen sken och vädret var utmärkt! Isen var fast och fin och vi sågade raskt upp ett hål i den södra ändan av sjön.

Sikten var riktigt fin, upp mot 10m och det var så ljust och fint under isen att dyklampor var överflödiga. Vi prickade in en plats som gjorde att de flesta fick se den stora trädkronan och diverse annat som en nedjsunken bil, pålar och sandåsar. En och annan aborre simmade även förbi.

Efter lite korvgrillning drog vi oss tillbaka in mot stan efter en fin dag.

Anders P

Här kommer en redogörelse för hur det gick med det skrotletardyk som klubben ordnade fredagen 15/4 tillsammans med LM Dyk, SSDF och Håll Sverige Rent.

Fem dyklag ställde upp i tävlingen, varav tre från LM dyk och två från KTH DK. Det var dels en tävling mellan klubbarna att få ihop så många poäng som möjligt dels kunde lagen vinna pris i olika kategorier. Allt bärgat skrot poängsattes enligt en lista, och resultatet viktades på antalet deltagare per klubb.

Kajen vid Kornhamnstorg hade delats in i fem områden, och lotten avgjorde vilket lag som fick vara var. Lagen hade knappt två timmar på sig att bärga så mycket skräp de kunde. Detta var de mycket duktiga på - det tog inte många minuter förrän cyklar, kundvagnar, papperskorgar och annat skräp släpades upp på bryggan. Pressen var på plats och fotade och intervjuade och många människor var där och tittade på. En kontainer stod även på kajen för att slänga skräpet i.

Håll Sverige Rents representanter skötte registreringen av fynden och räknade poäng. Resultatet var glädjande: KTH vann förstapriset med bred marginal och är därmed 5000 kr rikare! :)

Dessutom utdelades det priser om 500 kr till vinnande lag i fem kategorier (flest poäng, flest saker, mest värdefull sak, störst sak samt konstigast sak). Här tog KTH-lagen hem tre av priserna.

Lag 1 med Fredrik Lanner, Anders Puranen och Niklas Ögren vann 2*500 kr för flest poäng resp flest saker. Lag 2 med Martin Otteskog, Janne Pons och Andreas Smederöd vann kategorin "konstigaste sak" med två mystiska paket, som kanske innehöll narkotika, som polisen kom och hämtade. Alla delatagare fick i slumpvis ordning välja varsin sak - allt mellan loggböcker och böcker till tröjor och fenor - från det prisbord som SSDF och CBM sponsrat.

Jag hoppas att de som har bilder att dela med sig av från detta tillfälle lägger upp dem på klubbhemsidan. Tack till mina medarrangörer från LM Dyk, SSDF och Håll Sverige Rent och till alla deltagare för en väl genomförd tävling!

Carolin Jonsson
Sekreterare i KTH DK och tävlingsarrangör

Klockan 10 samlades tre anmälda tappra dykare vi Alviks Strand för att övervinna sina värsta rädslor och tveksamheter för att modigt kasta sig i det kalla vattnet för att besöka det berömda vraket Tore, som bara står Vasa efter i marinarkeologiskt hänseende. De tappra själarna var Magnus, Stina och Carl - alla med efternamnet Ljungq/kvist. Efter bara någon minut dök den första oanmälingen upp. Det var Anders Löwdin, en flyktig bekantskap till Magnus som i sista stund bestämt sig för att följa med. I samma stund som Anders dök upp ringde det på telefonen. Det var Ola och Stephen som glatt meddelade att de var på väg till dykplatsen för att delta. Dykledaren - jag - slet sitt hår och förbannade det faktum att han avbokat den sköna certifikatsexaminatorn Erikssons närvaro vid dykplatsen. Plötsligt hade dyket ändrat karaktär och lite mer riktig dykplanering krävdes.

När Ola och Stephen anslutit hölls dykgenomgång på gräsmattan bakom huset där man brukar gå i. Detta av två skäl. För det första för att minska friktionen med infödingarna i trakten, för det andra för att bänkarna och allt trä på stället var nymålat.

Det visade sig att alla utom en dykare, som vill vara anonym, - Stephen - tidigare hade dykt på platsen. Grundlig genomgång av vrakets utseende och karaktär gjordes ändå. Dykparen fördelade, området avgränsades och några mycket enkla säkerhetsrutiner nämndes. Anders (Rescuedykare för DK Dykvännerna) som inte hade dykt på två år fick dyka med Stina. Magnus dök med Carl, och Ola och Stephen, som skulle öva dekompression, dök med varandra.

Stina och Anders dyk blev enligt deras utsago ett trevligt sådant. Såväl Tore som segelbåten en bit bort besöktes. Anders fick en lyckosam avrostning. Magnus och Carls dyk gick också bra, och var ett mycket trevligt dyk, med gös, kaffepanna och noggrann hyttkoll som höjdpunkter. Ola och Stephens dyk var tydligen också trevligt, men de rackarna gick över tiden så den ansvarsfulla dykledaren skickade i en ytbärgare, Carl, för att rycka i deras dekokorvar. När Carl var nästan framme kom det försenade dykparet upp och Carl kunde ägna sig åt att rädda den plastflaska han tidigare tappat istället.

Lyckliga och glada gick majoriteten av dykarna på en multinationell köttlangningskedja för att bli födda. minoriteten åkte direkt hem, de såg också nöjda och glada ut.

Snipp snapp snut, så var dyket slut.

Magnus

Det såg länge ut att bli för få för att köra, men ett par dagar innan helgen, när vi egentligen hade bestämt att ställa in, meddelade Bröderna Rodas att de gärna körde oss fastän vi inte fyllde upp båten. Tack för det!

Vi blev 4 KTH DK dykare (3 äkta och en blivande) som gav oss iväg på fredagskvällen. Det blev i själva verket en riktig lyxresa eftersom Olle tog på sig helhetsantrepenad för maten och erbjöd en komplett helhetslösning (inklusive all shopping, all matlagning för alla måltider etc). Detta måste vara gourmé-rekord för klubbutfärd, de aquatiker som var med och dök tittade avundsjukt på våra pastasallader... Ett annat rekord var att Olle hann med att handla och laga all maten efter jobbet på fredagen innan vi åkte ner (och dessutom tvätta bilen!).

Mellan måltiderna lyckades vi ibland får tid för några dyk. Vi dök på fyra för mig nya vrak!

Torsten, en färja typ ´Vaxholmsbåt´ som blivit konverterad till pråm och förlist i hårt väder (skepparen full). Torsten har helt skrov och har plöjt med fören först ner i leran, så akterskeppet sticker upp rätt spektakulärt från botten.

Iolante, en träskuta som gick på en fyr på en ö i tjocka med aktern först(!) (skepparen förmodligen full). Akterskeppet uppbrutet, men fören har bla bogsprötet kvar.

Ocean, en välbevarad bogserbåt med många fina detaljer, bla fin maskin. Sjunken i hårt väder (skepparen full?) sen bärgad och sjunken igen under bogsering i hårt väder (bärgaren definitivt full!), vilket gör att den är omgiven av jättelika pontoner som drogs med ner när den sjönk andra gången. Ett litet vrak, men med många detaljer att titta på.

Svea-Drott, ett stort delvis ihopfallet stålvrak, med stora stålspant som står upp 4-5m över botten. Det har börjat tappa bordläggningsplåtarna som bildar 'grottor'. De ska man definitivt inte dyka in i... Det lustiga är att akterskeppet har blivit avkapat, bärgat och bogserat till Holland och ihopsvetsat med ett bärgat förskepp från ett annat fartyg (Holländarna var definitivt fulla!). Svea-Drott är stort. Trots att akterskeppet saknas är vraket >30m!

Summa summarum kan man säga att alkohol och sjöfart hör ihop, i varje fall om man är dykare, och att man ska se till att ha Olle med...

Oskar

På kvällen den åttonde juli blev vi tio dykare och två dykvärdinnor som åkte iväg till Lidingö för ett kvällsdyk vid Fågelöudde. Det var en varm och solig kväll så vi fick snällt samsas med en del kvardröjande solbadare. Området är dock stort, så det var inga problem.

Sikten var god, om än inte imponerande, och vattentemperaturen var mycket behaglig. På botten fanns stora mängder golfbollar, en del skorv och ett och annat leksaksvrak. Här och var mötte man små abborrar. Dykledarna hade riggat en rockring för avvägningsövningar som några dykpar använde sig av. Lustigt nog verkade även abborrarna tycka om att vara i dess närhet.

Kvällen avslutades med grillning av korv och bananer i den solvarma sanden.

Carolin Jonsson och Ola Lindh
Dykledare

Vi var 7 dykare som åkte upp till Largen för en underbar dag i strålande solsken och 20-gradigt vatten. Sikten var ca 5 meter.

Vi såg damm-musslor, abborrar och ett dykpar lyckades träffa på en gädda. Vi gjorde också avvägningsövningar i den nyinförskaffade rockringen.

Ytintervallet förgylldes med bad, korvgrillning och jordgubbar.

Kan svensk sommar bli bättre?

Martin Sanfridsson och Stina Ljungkvist
Dykledare

Vi blev fyra dykare som träffades vid niotiden och begav oss ut till Snapp som vi hittade bojad. Det var ett tjockt lager alger. Under 8 meter var sikten bra och vraket, om än sönderbrutet var det fint och alla hade trevliga dyk. Ett av paren kom dock upp mitt i algblommningen, ci kastade de i vattnet så fort vi kom bort från algbältet för avtvättning.

Andra dyket blev TB 388 som bjöd på nästan inga alger och bra sikt utom nere i vraket där det var lite mjölkigt.

Vädret var bra och vi såg stora åskmoln och hörde dundret från åskan!

En fantastisk dag, tack ni som var med!

Dykledare/båtförare Per

Det var en bra bit att åka rakt österut innan GPSen tala om att vi var på Eldaren, ekolodet hade redan innan skvallrat om att vi var på rättplats, Eldaren ligger på en platå mitt ute i havet öster om landort.

Vi skymtade några sälar men såg inga under dyket (ev någon skugga men det kan ju vara djupet) Vi ytan fanns en hel del alger som såg otrevliga ut men så snart man kom under ytan skedde en radikal sitförändring och det var mörkret under oss som tonade upp sig. Eldaren ligger kölrätt dvs. som ett Kalleanka vrak. Djk djupet är 30 meter som djupast loggades 31 och för det mesta ligger man grundare än så! ~28 meter vilket givetvis är ett ansenligt djup. Fyra nöjda dykare skumpade hem i den tilltagande vinden och där med sjögång.

För er som har båt och skulle vilja hitta henne så är positionen N58°48"611´ E18°23"842´.

Dykledare/båtförare Per

Det var fyra lite morgon trötta som samlades vid 7 i Ankarudden för att hinna ut till Eldaren innan vinden tillta men dessvärre blåste det redan och efter att ha kontrollerat vinden och den sjö som redan gick beslutade vi oss att dyka andra vrak. De vrak som valdes var Ryssen som visade sig från en god sida, sikten är ju för det mesta bra men endå, det första dyket genomördes till allas belåtsnhet och med lite lätt penetrering. Klockan 9 var vi ur vattnet och började ta oss i sakta mak i sol om än lite blåst till Snapp.

Det fanns en del alger vid ytan men nere på vraket var det fint. Vi simmade runt och tittade på snapps propeller (även om de finns de som säger att den inte tillhör snapp. vi kikade på löst liggande knän och såg en torsk fena men ingen fisk, vilket det andra paret därmot gjorde. Jag med parkamrat ägnade en stund åt att penetrera in i det rum som finns i fören på snapp och hade mkt kul där. Även detta var ett trevligt dyk och vi var nöjhda när vi bröt ytan efter 49 minuter.

Hemma i hamn 14.00 vilket är en förträfflig tid! Det går att hinna med ett och annat om man har raska och pigga dykare som inte veknar för en tidig morgon! Jag vill passa på att tacka mina meddykare på dagen dyk och hoppas att de liksom jag ser fördelen med att vara hemma tidigt på dagen!

En fantastisk dag, tack ni som var med!

Båtförare och dykorganisatör Per

Vi var åtta förväntansfulla dykare som samlades i Askfatshamnen vid Dalarö imorse med förhoppningen att dyka på Najade. Tyvärr insåg vi snabbt att gässen ute på fjärden innebar att Anastasia inte skulle kunna ta sig ut ur hamnen, än mindre ut i yttersta havsbandet. Tom Ingrid Horn och Riksäpplet låg utom räckhåll i den styva kulingen. Så lite lätt snopna åkte vi ner till hamnen och fikade istället, där Olle underhöll med beskrivningar av "säker" dykning på Elphinstone i Röda Havet.

Efter att ha vägt några olika alternativ mot varandra bestämde vi oss för att åka till Nacka Strandsvraket, som var nytt för två i gänget och som ligger skyddat från sydvästen. Erik avvek dock för ett dyk i tvättmaskinen istället.

Nacka Strandsvraket var finare än vi mindes och numera lättåtkomligt sedan byggnadsarbetena blev färdiga. Sikten var ovanligt hyfsad, ca 2 meter, kikaren hängde för tillfället på ankarspelet i fören och linan till petterssonbåten fanns kvar. Och tröttnar man på vraken kan man ju alltid gå på skorv-safari!

Lite tråkigt kändes det väl att andas upp nitroxen i gäddvikens grunda vatten för dem som inte haft vett att ta med sig luft i reserv, och efter fikat var ingen sugen på ett andradyk.

Vi ser fram emot revansch på Najade en annan dag!

Stina Ljungkvist
Utfärdsledare

Tolv förhoppningsfulla dykare klev på Pilen i Björkvik en söndagmorgon i ett nytt försök att komma ut till Najade. Vädergudarna fann det olämpligt även denna gång, nu mest för att det blåst mycket de senaste dagarna. Dessutom var det flera av deltagarna som var känsliga för sjösjuka. Vi beslöt därför att göra förstadyket på Tyr. Båtresan gick bra och havet var platt och lungt. Det blev fina dyk på ett ungt och fint vrak i bra sikt med många roliga detaljer kvar på. Emblemen på skorstenen och dijonsenapen i byssan var några av alla sevärdheterna. Skojfriska dykare hade lagt till bonusdetaljer - "unna dig en paus!".

Efter lunch och ett ytintervall i solen åkte vi den relativt korta sträckan till Simson & Pantarei. Även dessa låg skyddat för de sydlig vindarna och det var inte många ombord som besökt dessa "dubbelvrak". Pantarei är en liten träkoster som gick på grund och sjönk 1924. Tolv år senare kom den stora motorträpråmen Simson, gick på samma grund och lade sig utmed klippan, delvis ovanpå Pantarei. Nu ligger Simson i brant sluttning och lilla Pantarei tittar fram på styrbordssidan nedanför berget. Ankarspel, lastluckor, stora mängder musslor och en och annan pytteliten röd fisk av okänd sort fanns att titta på.

Medan vi gjorde oss i ordning före dyket kom en nyfiken säl och kikade på oss. Tyvärr ville han inte göra oss sällskap i vattnet, trots diverse lockrop.

För övrigt verkar råda lite förvirring om vad Pantarei egentligen heter, på vissa ställen står det Pantari och annat, men eftersom det hävdas att hon ironiskt nog är döpt efter den grekiska frasen "allting flyter" tror jag på Pantarei. Den som vet hur det ligger till får gärna upplysa mig.

Tack för en trevlig dykdag!

Carolin Jonsson
Dykledare

Denna söndag var vi fyra dykare som åkte till Nacka Strand för ett mysdyk. En femte skippade dyk, men svängde förbi på besök med 2-hjulig leksak. Hösten är här, flera saknade sina mössor och vantar.

Sikten var bra för att vara Nacka Strand, men som vanligt var det mörkt. Båda dykparen tittade på vraket, ett antal abborrar och skorvdjur. En del hann även krama avloppsrör, testa torris, äta rulltårta (dock inte under vattnet...) samt konstatera att linan till vraket visst finns kvar! Efter ett trevligt dyk avslutade vi med mat i Nacka Forum.

Carolin

Istället för att hälsa på alla de fina vraken i Oxelösund, som var omöjliga att gå ut till i den hårda blåsten, fick vi hålla tillgodo med landdyk i Stockholmsområdet. Valet föll då på Dyviksvraket i Tyresö, som är en trevlig liten fiskebåt på trivsamma 12 meters djup.

Av vår tolvmannaskara återstod fyra tappra som längtade tillräckligt mycket efter att komma i vattnet för att hålla tillgodo med detta vrak. Det var en härlig höstdag, det blåste visserligen en hel del även inne i den annars skyddade viken, men solen tittade fram stundtals.

Först i var Marcus och Fredrik och när de kommit upp kalla efter nästan en timme i vattnet klev Martin och jag i. Sikten var jättefin, nästan fem meter, och platsen gjorde idag inte skäl för sitt namn. Vraket var betydligt finare än vad många påstår. Visserligen är många detaljer som ratt etc bortplockade, men skrovet är helt och fint.

Från vraket går en lina till en liten segelbåt som någon försökt pumpa läns men fått ge upp. Därefter tog vi ett skrotletardyk längs bergväggen. Många tycks ha ha slängt sin middag över bord för flaskor, koppar av porslin och plast, glas och tom en gaffel kantade vår väg. Vi hittade också en lätt upplöst knallgul helfotsfena och ett par motordelar. I strandkanten skulle jag ner och titta på en plastflaska och höll på att skrämmas ihjäl av en stor fisk som plötsligt simmade upp ur tången. Temperaturen är på väg ner, 8 grader gjorde att vi var rätt frusna när vi kom upp, och vi tyckte att det räckte bra med ett dyk.

Tack för en trevlig dykdag!

Stina
en utfärdsledare som numera känner sig sorgligt otursförföljd efter flera inblåsta dykutfärder....

Igår fick jag (Martin Otteskog) och Janne Pons vår dykledarpraktik gjord efter lång väntan.

Vi var totalt sju pers, med sex dykare och mig som ytorganisatör. Gia och Mats var första paret, Andreas Smederöd och Markus var andra paret och till dessa hade vi Magnus Gille som ytbärgare och Janne som räddningsdykare. Lite overkill med räddningsdykare tyckte vi senare..

Sikten verkade vara utmärkt för att vara Svartis, 10 meter sade dykarna. Det såg verkligen fint ut från ovan när man såg dykarna när dom låg vid bottnen nära bryggan. Vi begränsade dykområdet ganska mkt, mkt pga att småbåtarna frekventerade hamnen denna lördag. Dykflaggan satt lite illa till, och i den lätta dimman hade småbåtsförarna svårt att se den, så jag gick och upplyste dom om dykningen vi bedrev. Den ene föraren var trevlig och tyckte vi skulle belysa flaggan, den andre var otrevlig och tyckte vi skulle vara någon annanstans. Men efter en kort diskussion visade sig ingen vara villig att köra över dykare och det var gott nog åt mig.

När de två första paren hade kommit upp fick Janne och Magnus dyka med Mats och senare Gia som ytbärgare. Dom kom också upp nöjda, och sen satte vi igång korvgrillningen. Jag var ovanligt hungrig och drog väl i mig en 10 korvar, medan dom andra var lite mindre i maten, så vi fick ändå korvar över. Det var en riktigt mysig korvgrillning tycker jag! :)

Efter korvätande och dyksnack bestämde sig Gia och Mats för att åka hem, och den efter första dyket blöte Andreas fick följa med dem. Mest dyksugna var nu Magnus och Markus, som fick ta dagens andradyk. For the record var alla maxdjup denna dag 18 m och alla maxtider 50 min, vilket alla höll, så dykledningen fick känna sig trygg.

En hårig situation uppstod dock när en båt kom indundrande i hamnen utan att se flaggan och vi på bryggan fick vinka och peka på bubblorna...

Annars var det en lugn och soft dag, lite bättre väder kunde vi haft men på det hela taget en lyckad dykdag.

Tack alla ni som var med!

Mvh Martin Otteskog