Dykloggen 1998

Fyra dykpar (Cristina, Anna, Punkis, Fred, Johan, Henrik, Nicke) gav sig iväg till Djurö för att göra väggdyk. Cristina har hittat ett fint ställe vid ett gammalt vattenverk.

Dyket var bra. Sikt 3-5 meter. Bättre på djupet. Max dykdjup blev 37 meter.

I ett dykpar fick ena dykaren problem med utloppsventilen på dräkten vid uppstigning och steg till ytan för fort, samtidigt som luften tog slut. Orsakerna till incidenten var flera. Dykaren hade köpt helt ny dräkt med nytt underställ. Understället har ett mycket sladdrigt nylonytterlager som sögs in i utloppsventilen och tätade denna så att luft ej kom ut. Orsaken till det plötsliga luftstoppet var att manometernålen fastnat, så dykaren märkte inte att luften höll på att ta slut. I övrigt hade dykaren aningens för lite bly. Dykparet andades upp oxyboxen på land och klarade sig bra.

Incidentparet gjorde endast ett dyk, de andra drog vidare och gjorde ett till.

Punkis

Två dykpar, 3+3 personer (Johan, +2, Cristina, Punkis och Fred). Dyk i två omgångar. När de första paret kom upp till ytan började det andra ge sig ut. De andra dykparet blev bara 2 personer, då en dykare (Cristina) fick problem med öronen.

Helt ok dyk. En dykare (Johan) ur första dykparet penetrerade, med linrulle (och alla andra gadjets han har). Sikt i båten ganska dåligt (som vanligt).

Sikt 3-5 meter.

Punkis

Två ur klubben (Punkis och Fred) tog sig ner till Lövsta kalkbrottssjöar, för att dyka i grottor. Ett gäng från Täby dykarklubb var där samtidigt.

Sikten var som vanligt 2-3 meter. Dyket gick genom det grunda hålet några gånger för att mjuka upp, sen ner genom den djupare grottan (12-14 meter). Linan fanns kvar och grottan kändes väldigt fin. Sen gick vi genom grottan mellan mittensjön och den tredje. Grottan där är lite trängre, med en luftficka i mitten. Där var sikten bättre.

I tredje sjön upplevde vi ett mycket spännande fenomen. Ca 1 meter ovanför botten låg ett tunnt lager av fina partiklar, som en tunn filt. Såg ut som en tunn slöja. Den var otroligt fin när man lyste över den. Otroligt vackert!

Simmade sen tillbaks via alla grottorna och via botten bort till istigningsplatsen borta vid klippan vid vägen i änden av den första sjön.

Det verkar vara inplanterat fisk och kräftor i sjön. Vi såg en hel del kräftor, ganska stora också.

Ett väldigt fint grottdyk tycker vi, som dessutom dyk i grottor på Malta i höstas.

Punkis

Punkis, Tobbe Walheim och Erik Näsman drog ut på skattletardyk på Fjäderholmarna. Fjäderholmarna har varit en gammal knytpunkt för sjöfarten i många hundra år. Just därför kan man hitta riktigt fina gamla saker på havsbotten runt öarna, t.ex. gamla kritpipor och sånt.

För att dyka på Fjäderholmarna krävs tillstånd, vilket Tobbe självklart fixade. Ut till Fjäderholmarna går det färja med Waxholmtrafiken.

Vi åkte ut med Wawholm I på söndag eftermiddag. Väl ute bestämmer Tobbe att vi ska testa att dyka i viken vid krukmakeriet, ganska när färjebryggan.

Nedstigning vid halvsexsnåret. Sikten var 1-2 meter. Maxdjup 10 meter. Vi simmade ut åt vänster i viken. Bland stora stenblock hittades alla möjliga sorters flaskor (tyvärr mest moderna). Själv hittade jag en gammal punschflaska och ett nubbeglas.

Pga den dåliga sikten kom vi ifrån varandra i slutet och dyket avslutades efter en halvtimme.

Det skulle vara kul att dyka där nån gång när det är lite bättre sikt.

Punkis

Den 25:e oktober så var jag kontaktman, Dykhets, för Slugresan som skulle gå till Melanie.

Det började närma sig helgen då vi skulle fara ut till Melanie och jag personligen hade höga förväntningar då jag aldrig besökt detta vrak där säl skådats under vattnet.

Förhoppningarna blåste dock bort i takt med att väderleksrapporterna ramlade in. Upp till 18 m/s vindstyrkor utlovades! Slugbesättningen som provat fartygets sjövärdighet under sommarens Norgeresa ansåg dock att utfärd var möjlig i innerskärgården.

Dyken blev "Victor af Vätö" på 26 meters djup samt "Älvsnabbsvraket" på 15 meters djup. Victor var över förväntan då jag skrivit i loggboken senast jag var där att: blä inget mer dyk här!

Dock var det Älvsnabbsvraket som var den största upplevelsen. Det var vissa problem att hitta henne då ingen ytboj fanns. Väl funnet så bjöd vraket som sjönk för 250 år sedan på mycket illustrationer till den artikel man kunde läsa i UVM i slutet av sommaren - där fanns bl.a en klassisk länspump som gav hela vrakdyket ett mycket genuint intryck!

Dit vill jag gärna åka igen. Dykdagen uppfattades som mycket trevlig trots det eviga gungandet (undertecknad ramlade ur bingen ner på durken!

Tjänstgörande Dykhets,
Anders Palm

Vi var fem dykare som passade på att göra dyk vid Abborrkrokens brygga.

Jag avråder starkt från att dyka här under sommarhalvåret. Sundet och bryggan är utsatt för en frekvent båttrafik som gör dykning här direkt livsfarlig. Som ni vet så respekteras inte alltid dykflaggan och båtar har till och med åkt fram för att titta vad det var för något.

Även lokalbefolkningen är måttligt roade av dykare, troligen beroende på invasion och avsaknaden av hänsyn för båttrafiken och bryggor.

Nu på hösten och vintern är Abborrkroken dock en av Stockholms bättre dykplatser. Sikten är nästan alltid bra, mycket fisk, dropp-offs, gott om bråte på botten och möjligheter till alla dykdjup. Till detta kan man dessutom lägga bra igångsmöjligheter och fikaplatser. OBS! Använd inte bryggorna, de är privata!!!

Både vädret och sikten bra. Vår kassör, Cristina Eriksson, gjorde åter igen en insats som torrdräktsinstruktör för att hjälpa en av våra nyare medlemmar med torrdräktdykningens mysterier. Dagen var mycket lyckad, även om vi var få. Vintern börjar dock komma smygande och vi var två som ansåg att "fan va kallt med lunchpaus i torrdräkt, ett dyk räcker"-säsongen har anlänt.

Henrik Jansén

Tre dykpar (varav en våtdräktsdykare!) trotsade kylan för ett stadsdyk vid Fredhäll. Minus 7 (eller var det kanske noll) grader var det på morgonen, men när solen började värma blev det riktigt behagligt.

Fler dykare hade upptäckt det fina vädret och efter en stund poppade Oceanic och nån annan klubb upp. Tyvärr så är vissa i klubben lite långsamma med att byta om, så Oceanics lilla klubb kom i först.

Jäklar, tänkte jag, nu är sikten förstörd. Men, när vi kom ut var det faktiskt ganska bra för att vara på Falken, upp till 2 meter både utanför och i vraket. Antagligen hade Oceanic inte penetrerat, så jag fick en fin simtur genom Falken.

Falken är väldigt tacksam att penetrera, det finns utgångar i bägge ändar, och de flesta fönster går att simma ut genom.

Ett riktigt bra Falkendyk!

Punkis

5 dykare; Nicke, Palm, Richard, Nina och jag drog en tidig morgon ut till det härliga Värmdö, för ett dyk på gamla fiina Harm.

Det verkar som dyksäsongen kommit igång nu. Fler dykgäng anlände strax efter oss.

Vi bokade hela den andra stranden för att få ett lite kortare ytsim. Dyk i två grupper; Palm, Richard och Nina först, medans Nicke och jag fixade elden. Anders hade fixat korv och några plankbitar att elda med. Lyckligtvis är man gammal scout, så fick upp eld på andra försöket.

När Nicke och jag kom ut till bojen, som syntes himla dåligt pga krabb sjö, låg ett annat gäng där och precis skulle ner, så vi spurtade ner innan för att få lite sikt kvar.

Väl nere var sikten väldigt bra, för att vara på Harm, 2-3 meter. Man såg nästan över vraket. Även inne i styrhytten var det helt OK. Jag har själv inte haft så bra sikt på Harm på flera år.

När vi gick in på toaletten och testade luftfickan upptäckte vi att dykparet innan hade fäst upp en fin liten typ Baywatch-bild på en lättklädd dam med baddräkt med djuuup uringning. Passar prefekt på muggen!

Efter dyket hade vi fin glöd till korven! Bra fixat av Anders!

Punkis

Käppala-vraket är lämningarna efter ett okänt 1700-talsskepp (tidsuppgiften osäker) som ligger utanför småbåtshamnen i Käppala på Lidingö. En halvtidig lördagsmorgon trotsade 5 glada dykare ishalka och minusgrader och begav sig dit för att titta efter. Dykplatsen var ny för de flesta. Cristina konstaterade belåtet att det var ett ställe i hennes smak - det fanns nämligen en riktigt civiliserad 'bajamaja'-toalett vid parkeringen.

Dyket började med ett kortare ytsim tvärsöver badviken innan vi gick ner vid udden. Nicke har tillverkat en alldeles utomordentlig dykflagge-boj som fick sin jungfrufärd denna dag.

Dykdjupet ligger på max 22-25 m och man håller sig intill klippan i början, sen följer man 22m kurvan rakt fram. Vraket ligger ca 20 minuter simning bort, och det var bara det ena dykparet som kom dit denna gång. Själva vraket är väldigt härjat och efter en snabb titt vände vi tillbaka. Det fanns mycket annat att titta på, på vägen - minst 5 olika sorters fiskar & kryp, ett bilvrak, massa oidentifierat skrot och en trehjuling bl.a.

Slutomdöme: Som omväxling de till "vanliga" landbaserade dykplatserna duger den gott.

Helena Englund

Vi var 4 stycken som styrde bilarna mot Svartfotsvraket (mitt senaste minne därifrån var att handhållning var ett lämpligt sätt att inte komma från varandra) fick nu nästan svindel. En otrolig sikt för att vara innerskärgården. Så mycket roligt det finns att titta på, Camilla var mycket förundrad över att plankorna i plankhögen faktiskt rostade varpå hon hittade mycket kul att titta på.

Abborre i stim är det ju inte heller så ofta man ser men det fanns hur mycket abborre som helst, dom var inte stora, men slöa och nyfikna så man nästan kunde nudda dem.

Dagens Dykhets
Cristina

Lördagen den 5:e december var vi 6 st som trotsade vädrets makter och begav oss ut till Harm. Blötsnön ramlade ner och det blåste motvind ut. Henrik och Nicke gjorde en "did it, done it, doing it tomorrow"** på toaletten, och kom båda strålande ur vattnet.

Helena och Anders skulle titta in i de inre delarna fick snabbt ändra på de planerna då Anders lyse snöpligt tog slut och Helena tyckte nog det var lite bra då hon hade en annan utrustningskonfiguration än vad hon var van med.

Men vad gör det med motvind, blötsnö och nordanvind när man i goda vänners lag får bli blöt i örona och sikten är bra, nästan 5 m och man ser massvis med saker.

Helgens Rapport Från Verkligheten
Cristina

** Dela på en PEPSI MAX på toaletten

Återigen närmar sig en helg då vi har planerat en utfärd till vraket efter Melanie.

Veckan började bra men på torsdagen så inträder ett alltför välkänt fenomen väderleksrapporter som talar om vindstyrkor på 8-10 m/s. På fredag/lördag är det som förgjort; vind 10-12 ökande till 17 samt kraftigt snöfall utlovas. På söndagen är det dock inte alltför blåsigt men då det brukar vara värre ute vid vrakplatsen så bestämmer vi oss för att göra dyken på närmare håll. Närmare bestämt blir det första dyket på Ingrid Horn och det andra dyket sker på Gröne Jägaren.

Dyket på Ingrid är mycket lyckat för mig och min buddy då vi upplever siktförhållanden som jag i vanliga fall förknippar med ytterskärgården.

Vi har satt bottentiden till max 30 min och det maximala dykdjupet till 35 m. Denna tid på det här djupet innebär en dekompression på ca 20 min, men då vi båda dyker nitroxblandningar och har tillräckligt med gas samt nödvändig utbildning (IANTD Advanced Nitrox) bedömer vi att vi är kapabla att genomföra dyket. Det rel. kraftigt strömmande vattnet gör dekompressionen behaglig då det är lätt att hålla rätt djup; man får tid att reflektera över dyket och bearbeta upplevelsen. Efter en dyktid på 54 min i som kallast 3-gradigt vatten är det skönt att komma in i värmen på SLUG och äta sin matsäck.

De andra som var med på den här resan, och dök med "normala" dyktider, gör ett dyk till på Gröne Jägaren; ett 300 år gammalt vrak som förmedlar en mycket stämningsfull känsla. Jag och min parkamrat avstår dock från detta dyk då vi vill begränsa vår exponering och inte tänja på gränserna.

Allt som allt en trevlig dag för alla inblandade med bra dykning, vädret till trots.

Än är dock inte sista ordet sagt: jag ska dyka Melanie innan sälskyddet träder i kraft! (Sälskyddet inträder den 1/2-99, en utfärd är planerad till den 30/1-99)

Johan Danielsson -- Sekr. KTH DK

För att sätta igång traditionen med lussedyk på ett värdigt sätt, valde vi ett slott som bakgrund till vår dykutfärd.

Dykplatsen var ny för de flesta av oss 6 tappra dykare som pulsade ikapp skidåkare och glada hundar på väg ner mot vattnet. Det är alltid lika roligt att se folks reaktion när de inser att man tänker hoppa i vattnet!

Själva dyket var inte så märkvärdigt. Vi dök längs en vägg med max djup runt 13 meter. Sikten var OK innan man rörde upp allt slam. Att Ljunglöwska slottet är en populär utflyktsplats märktes på den mängd flaskor, solstolar, utegrill, fiskelinor mm prylar vi simmade förbi. En sömnig gädda skådades också. Efter ungefär en halvtimme hade alla fått nog och efter ett snabbt ombyte dukade vi upp lusseförtäring på en bänk nere vid sjön. Vi mumsade i oss glögg m. mandel & russin, lussekatt och mandarin, tittad på änder, fula ankungar & riktiga svanar och utbytte lite dykarskrönor medan solen gjorde tappra försök att tränga igenom molnen. En helt OK dag!

Helena Englund