Dykloggen 2001

Det var full aktivitet i dyklokalen där vi träffades klockan 10:00, vår utfärd samlade 3 damer och 7 herrar, samtidigt såldes vår two-compressors-in-one-kit-do-it-yourself av vår kompressorguru. Färden gick genom staden och jag som var ledande bil i karavanen höll som vanligt på att köra fel, jag var på väg till Dalarö/Nynäshamn... Men visst kom vi fram även om det var spännade att se om det var is i den starkt lutande backen som slutade någon meter framför drickat!

Vi fick en genomgång av de som varit på platsen förut och dykt och vi hade att förvänta trävrak i mängder. Det visade sig att det fanns fler än jag kunde hålla reda på, de flesta i byggsats men även något lite modernare med ratt osv. Sikten var väl som väntat inte den bästa och framför allt inte efter att 10 dykare letat skatter på botten men spänningen blev ju inte mindre av det. Vissa måste ha hittat spadar på botten då de uppnådde svindlande djup ner mot 16 meter då de flesta andra kom upp med djupmätarna stannade på 8 meter. Dykplatsen kan rekommenderas nu på vinterhalvåret då båt traffiken sommartid hindrar all dykning på platsen. Parkering finns vid planen där bussen vänder.

Eder samordnare,
Anders Palm

Under strålande sol samlades 7 dykare för att avnjuta denna prima vinterdag vid vraket vid värdshusbryggan på Stora Essingen. Dock visade det sig att sikten inte riktigt var lika god under ytan som ovan.

Jag dök själv med en av våra nyutbildade dykare i klubben som med bravur fick praktisera sina kunskaper. Det blev ett dyk på 32 minuter i det 1 gradiga vattnet.

Efter att ha gått ned i strömmen på grunt vatten blev det som vanligt harmoni och avkoppling i sinnet av att känna tystnaden och harmonin nere i mörkret tills vraket tornade upp sig framför oss, jag kunde nästan höra min parkamrat mumla "wow" då det inte bjudits på så mycket vrakdykning under OW kursen.

Då man tittade ut genom fönstret dagen efter och såg en snöstorm så kunde man bara belåtet konstatera att vi valde rätt dag att dyka på...

Tomas Johansson

Endast tre dykare samlades för att dyka i Nacka Strand trots det soliga vädret. Vi fick vada ut mellan isflaken för att komma till fritt vatten. Det första vraket hittades utan några större problem. Sikten var bra, säkert 3 meter. När vi tröttnat på den stora skutan sökte vi oss vidare österut längs botten till den fina Petterssonbåten.

Vattentemperaturen på botten var behagliga 4 grader men det var betydligt kallare under säkerhetsstoppet. Ett mycket trevligt skrot- och vrakdyk enligt alla inblandade.

Uffe

Minus 8 grader i luften, vindstilla och solsken. Precis som jag hade utlovat inför dagens dyk.

Vi var 14 dykare som samlades i Dalarö vid Brandbryggan för att dyka på eller vid det gamla vraket av Belle Vue. Vattentemperaturen på min bottomtimer visade 0-gradigt vatten, PUH, kallt... men vad gör det när man får komma i vattnet med och dyka en strålande dag som denna. Allas leenden skvallrade om att det var ett mysigt vinterdyk!

Dagens dyksamordnare,
Cristina

Solen sken, det var en sådan där typisk vårdag som det bara kan vara i Stockholms skärgård. Kunde man ha det bättre?

Efter en del små missöden på väg ner till Ankarudden så kom vi äntligen ut till det första vraket för dagen, Margareta. Sikten var bra och vi simmade runt och tittade på allt. Väl uppe på båten igen så puttrade vi sakta till nästa lilla vrak. Under tiden hans det med att bytas flaskor och stoppa några mackor i magen.

Trubbnos, eller Severn, gjorde verkligen skäl för namnet. Ett sånt gulligt litet vrak. Vi hittade en liten sjurygg som fångades och inspekterades och släptes igen. Med den ilskna minen som han gav oss, innan han simmade fort iväg till en lugn trygg plats, kunde vi förstå vad han tänkte om att hamna i vår middagsgryta.

Dykledaren för dagen,
Cristina

KTH DK hade två båtar med båtförare, ytbärgare och säkerhetsdykare med i organisationen på studentjippot SquVALp som gick av stapeln vid Smedsuddsbadet i soligt väder.

Slug fungerade som VIP-fartyg. Allting flöt(?) fint; vi hade tur då vinden låg på rakt in mot stranden så de flesta ekipagen kom inte så långt ut på djupt vatten. Vi hade bara att njuta av det fina vädret, grillmackorna och på kvällen/natten slutfesten där Svullo underhöll(?) oss.

Innan starten gick klockan 14.08, delade vi ut Heliumballonger och infolappar om klubben till ekipagebyggare och åskådare. Tre av oss provade även, efter att ekipagen strandat för gott, att dyka ner och titta på de fantastiska vraken... Sikten i Mälaren kan rapporteras till urusel för tillfället... Vattentemperaturen kan rapporteras som skitkall i skaldräkt med shorts och T-shirt som underställ...

Anders Palm,
Säkerhetsansvarig KTH DK

Tisdagsdyken smygstartade med ett avrostningsdyk 22/5. Den tänkta dykplatsen var Björkvik, men det blåste så mycket där att det inte gick att dyka. Vi åkte runt hörnan och parkerade på Björnö naturreservats parkering och dök på baksidan där vattnet låg kavlugnt.

Vattnet var mörkt och det var ganska mycket dy att gräva ner sig i och det vart sent innan vi kom i vattnet så det vart ett nattdyk på kuppen.

Dykplatsens höjdpunkt var all fisk man kunde se, roligast var nog att flera av oss fick se gädda.

En av kvällens dykledare,
Cristina Eriksson

Åtta dykare som inte hade något bättre för sig (finns det något?) samlades vid Ällmora träsk för veckans tisdagsdyk. Träsket är en ganska stor sjö med ett maxdjup på 7 meter men pga det bruna vattnet är det nattsvart på redan på ett par meter.

Vi hittade en hel del skrot på den döda dybotten; träd, sängar, cyklar, simfenor och ett par vrak.

Uffe,
En av dykarna.

En lång dag ute i skärgården med två vrakdyk på schemat stod att vänta oss 10 dykare som anlände till Stavsnäs strax innan nio-tiden på söndag morgon. Vi kom iväg relativt snart i båten och styrde vår kos mot Simson/Pantaari. En resa som skulle visa sig ta ca 1.5 timme. Gott om tid att byta om till dykutstyrseln m.a.o. Väl framme var man i vattnet snabbt som tusan och försökte tvätta vraket från allt slam som samlats på det. Det gick inget vidare, utan resulterade bara i att vattnet upphörde att vara genomskinligt. Uppe på båten igen försöktes matsäcken intagas allt medans båten åkte till nästa vrak. Hur mycket mat som åts upp av respektive dykare är dock svårt att säga. Det mesta gick nog till kaptenens två bjässe-hundar som var väldigt duktiga på att tigga och dräggla.

Dyk nummer två för dagen gjordes på Stockholm finaste plankhög, Riksäpplet. Här behölls sikten i gott skick (6-7m) under så gott som hela dyktiden. Den fina sikten och dagsljuset som nådde ned till det ringa djupet gjorde att man hela tiden upptäckte fina detaljer som man missat under tidigare dyk på detta vrak. En upplevelse som helt klart gav mersmak på denna, i folkmun, annars oansenliga samling av plankor.

Den långa hemresan avlöpte smärtfritt förutom att en liten stackars hundvalp, som tillhörde besättningen, inte längre orkade hålla trycket. Detta löste den genom att uträtta sina behov i min dykbag!

Sammanfattningsvis en lång och trevlig dag trots att solen uteblev. Men det gjorde ju som tur var även regnet.

Utfärdsfixaren Henrik Johansson

Just som vi kommer ut till Osqvik så upphör regnet att strila ner och vi är några få tappra som byter om till dykutrustning och hoppar i vattnet för att leta skräp. Det tar inte lång tid innan vi hittar både det ena och det andra. Förutom burkar och annat skräp så hittades det en stekpanna, ett par glasögon och en bastukanna.

Till middag så serverades det hamburgare stekta på utomhusgrillen och efteråt så höll Esbjörn Nordesjö sitt föredrag om Rebreathrar. Föredraget var mycket inspirerande och vi fick känna och klämma på både ett halvslutet och ett helslutet system. Många frågor var det både under och efter och jag vill nog också prova på att dyka med en RB och se om det är så BRA som det sägs att det är.

Tack Esse för ett trevligt föredrag
Cristina

Det var sju stycken dykare som slöt upp vid Gasquammaren tidigt för att hinna till Stockholmsdistiktets badtid i GIH kl 0800. 5 stycken ville komma igång med torrdräkt, 1 hade inte dykt på länge och så jag som skulle hjälpa alla.

Det kändes mycket varmt och dumt att sätta på sig torrdräkten i det varma badhuset, men så fort man var i vattnet så var det skönt igen. Efter lite meckelimång med vikter och för små fenor och för stora skor på dräkten så fick alla in den första snitsen på att dyka i torrdräkt.

Åter till lokalen där Annika och Nicke slöt upp och vi tappade en som inte hade en torrdräkt ännu och åkte till Alviksvraket (Alvik ligger i Mälaren...) med ett stopp först på McDonalds.

En av dykarna lärde sig att det är bra om man stänger dräkten innan man hoppar i. En annan att man faktiskt tar med sig kompassen ner. Sikten var inte den bästa, men det var ett trevligt och roligt dyk. Roligast är nog Börje, han kom fram från hyttaket och kollade in om det gick att äta oss till middag, men vi var lite i största laget.

Sjukvikarierande dykledare
Cristina

Vi var åtta stycken som åkte ut med Fredrik Dambergs båt Sara till vraket Melanie utanför Dalarö. Ursprungligen var det tänkt att vi skulle dyka Najade, men vädret tillät det inte. Melanie är ett lastfartyg och botten ligger på som mest 35m. Sikten var en sådär 8m. Vi dök i två omgångar, fyra stycken i varje. Havet gungade ganska bra även där vi var och många kände nog av det mer eller mindre i magen innan dyket.

När jag och Uffe kom upp från vårt dyk som sista par i andra omgången hade vågorna tilltagit och Ludde låg hopkrupen i fosterställning på däck och Erik lutade sig över relingen och ropade åt oss att "komma upp så vi får åka här ifrån". Det var lättare sagt än gjort såsom båten gungade, men alla genomförde sina dyk utan problem (såvitt jag vet). Vi valde att hoppa över andradyket. Trots allt en helt OK dykdag tycker jag, vädret är ju alltid bra där nere.

Dan