Dykloggen 2003

Pip-pip, pip-pip. Ett SMS. "Jag bangar, det är för kallt!" Nåja lite svinn får man räkna med när kvicksilvret stannar på -17 grader och vi var ju ändå 12 tappra kvar som ville ut och se om det gick att genomföra isdyk på Harm. Väl ute vid Lillsved så såg det lovande ut då det var fruset och isen var tjock nära stranden i alla fall... Tyvärr visade det sig cirka halvvägs att isen började svikta och trots flera provborrningar från olika alternativa vägar ut mot vrakplatsen så var det inte mer än 3-4 cm tjock is. Vi styrde om kosan mot isdyksklassikern "Falken". Falken är ju lite dum att dyka på sommaren pga båttrafiken så isdyk är väldigt lämpligt. Peter Bohman hade inte tid och lust att dyka men var med som trivselchef med befogenhet att värma glögg och ordna med elden för grillning. Stort tack! Eftersom det var så kallt så blev det mången liter varmvatten som gick åt för att tina frusna regulatorer, inflatorer, dragkedjor och is-immade masker. Det var många som fick öva på att andas ur friflödande regulatorer och hur viktigt det är att snabbt komma under vattnet med utrustningen när det är så kallt i luften. Själv tackar jag otroligt mycket för den mugg varm glögg (jodå, den var alkoholfri) jag fick mig serverad medans jag låg i vaken mellan mina två dyk och för att min näste parkamrat blev klar så snabbt utan större problem med frusen utrustning.

Falken mötte oss med 3-4 meters sikt och ganska många vintertrötta abborrar. Vaken hade placerat oss så att vi med livlinan nådde hela vägen från för till akter samt bygget som ligger vid sidan om. Lite inverterad vattenskidåkning blev det också uppe under isen.

Förhoppningsvis är det nu kallt ett tag till så kan vi dyka Harm någon februaridag med då lite mildare väder. Ryktet gör också gällande att man snart kan isdyka på briggen Margareta.

Kort sagt en riktigt sällsynt härlig isdykarvinter ligger framför oss!
Vi ses under isen!

Anders

En trapper skara samlades vid Tryckkammaren vid 10-tiden. Vid en inventering av utrustning upptäcktes att is borren inte fanns att finnas och dessuton issågen. Någon hade lånat den utan att meddela!!

Frågan om isdyk kom upp på tapeten. Information kom om att var isfritt vid Kappelskär och att sikten var bra! Efter en kort diskussion beslutade vi att åka dit.

Det var sju dykare som efter lite sökande anledde vid Estonias minne. Efter dykplats genomgång och lite lunch för de som så önskade var det dax att gå i vattnet.

Tre dyk par varav det först bestod av tre personer. Jag, Marcus och Henning. Det var kallt i vattnet om än inte så kallt som jag befarat. Sikten var bra, 4-5 meter. Vi hade tänkt dyka i en trekant och började nedstigningen snett mot strömmen. De fiskrapporter som senare kom från de andra dykparen kan vi endast bekräfta genom att säga att de inte rörde på sig så mycket... vi såg bara ett par små fiskar. I övrigt fanns det lite stenar och stockar att titta på! Strömen var som sagt var beskedlig och efter att ha gjort de första hörnet i trekanten som vi tänkt dyka i följde vi med strömmen. Det var bara att glida med. Kursen var hygglig, dock inte riktigt vad vi hade tänkt oss visade det sig senare. Vi följde strömmen på 24 meter djup, där nere fanns endast lite stenar, några stillsamma småfiskar och en och annan stock att titta på. Strax efter det andra hörnet i vår triangel började Hennings regulator friflöda. dock ordnade det sig så fort någon av oss andra tittade på honom! Vi gick upp en bit och återgick till kursen. Friflödningar i Hennings reg återkom och problemen blev sådana att han med större fart än vad vi andra var beredda på bröt ytan! Vi andra gjorde ett stopp på vägen upp. Vi funderade desutom på eventuell båttrafik men efter som det är jan och den är begränsad ansåg vi inte att fara n var särskilt stor! (En linrulle och en korv står på inköpslistan inför båttrafik säsongen. När vi kom till ytan upptäckte vi hur stark strömmen varit där vi befann oss... vi var ett 20-tal meter från Henning som i och för sig börjat simma mot land! Väl på land inspekterades de isbollar som bildas runt 2:a steg och runt 1:a steg vid friflödning!

Det sista dykparet gick nu i vattent och genomförde ett som jag förstår angenämt dyk! Ett par plattfiskar siktades och klappades, de var tämligen stillsamma!

Två andra dykpar var också förbi och dök!

Summerng av dagen var att det var trevligt och härligt att vara i vattnet igen! Personligen hade jag sett fram emot ett isdyk.. men vintern är ju inte slut och det ges fler tillfällen! Vattnet är kallt men med rätt utrustning är det varmt och behagligt!

En glad och nydykt Per tackar för en trevlig dag och vill särskilt skicka en hälsning till de nya dykare som var med, ni var jätteduktiga och jag ser fram emot att ha med er på flera dyk!

Mvh
Per

Nästan lite förvånande att vi blev tio dykare som deltog i söndagens dyk. Vem kunde ana att så många ville ut och dyka trots att jag på grund av all is inte ens kunde tala om var dyket skulle hållas :)

Solen sken men det blåste en del och ytvattnet var lite strömt. Sikten vid vraket var runt 6-7m och vattnet var nollgradigt. Alla verkade nöjda trots frusna fingrar och läckande torrdräktsventiler.

Martin

Erik Armeren och undertecknad åkte till Vagnhärad för ett kvällsdyk. På 35 m påträffades en livs levande groda. Vi leder nu hitta-groda-på-största-djup-tävlingen med hästlängder.

Cristina

Vi var totalt 6 dykare som dök på Tore (Alviksvraket). Hälften gjorde två dyk på Tore som visade sig från sin allra bästa sida. Vattnet var varmt och sikten var upp mot 5 meter på däcket. Det var som vanligt en mängd abborrar i oilka storlekar runt, på och i vraket. Vädret var bra ända till de sista dykparet kom upp från andradyket.

Sammanfattning: En mycket trevligt dykdag!

Erik

Tidigt på morgonen samlade sig 5 dykare vid Tryckkammaren för att lasta in flaskor, issåg och annat nödvändigt för att åka till Vagnhärad och njuta av den fina sikten. Regnet slutade precis när vi kom fram - men isen var borta - där man normalt kliver in fanns en jättestor isvak och isen runtom såg inte ut att hålla mycket.

Men eftersom vi ville isdyka tog Anders på sin torrdräkt och undersökte isen med sin borr - det visade sig att det var bara ett enda ställe där isen var för svag - och Anders tog ett bad exakt i samma moment som kameran var klar för att dokumentera detta :-)

Efter några timmar hade alla som ville gjort 2 dyk, åkt inverterade vattenskidor och haft det roligt. Det var häftigt att stå på samma ställe som dykparen - bara 15 meter högre upp - och kunna se dem - isen var väldigt klar!

Så hoppas att isen ligger kvar för nästa helg - vem vet - temperaturen i vatten var i alla fall 4 grader - och äntligen gick det att isdyka med min Apeks regg :)

Henning

Fyra tappra själar hade tänkt sig ett mysigt dyk vid Kungshamn som ligger utanför Nackastrand. Dock var istäcket där så tjockt att det inte blev något av det då vi saknade isborr och såg samt linor!

Istället begav vi oss till Nacks strand. Vi parkerade vid hamnen och rekognoserade. Vi Nackastrands vraket var det massor med is så det uteslöt vi. Istället bestämde vi oss för att dyka rakt utanför parkeringen i hopp om att finna något spännande.

Efter ombyte i snålblåsten (veklingarna sorterades bort från vikingarna) traskade vi ner mot vattnet. Förundrade förbipasserade stirrade storögt på oss och skakade på huvudena. Det ena dykparet hade inga problem med frysningar vilket dessvärre det andra hade. 1:a dykparet såg en abborre som stod alldeles stilla med fenspetsarna i botten, ganska cool om jag får säga det själv. 1:a dykparet hade lite trubbel med en lampa men efter som säkerhetstänkandet är högt fanns gott om reservlampor med i utrstningen. På vägen upp hittades en stor kofot som bärgades och som sedan användes vid uppstigningen på land. Som ett litet experiment användes kofoten till att hacka lite i ett förbiflytande isflak! Erfarenheten av det är... tappa inte bort sig under is.. att komma igenom is är mycket svårt och arbetskrävande!

När utrustningen skulle plockas isär på land var det mycket bra att ha lite varmt vatten i en termos tillgängligt.

En nybadad Per, som tar till sig nya erfareheter!

Per

Solen sken och 10 dykare ville åka iväg till Vagnhärad för ännu ett dyk med bra sikt. Tillsammans med nyckeln till Vagnhärad hittade vi ett meddelande att pga för mycket snö på vägen är det inte möjligt att åka ner till vattnet men att i Lövstas andra gruva fanns en fin isvak som bara väntade på oss.

Det såg härligt ut när vi kom dit - sol - snö - is och vatten! Vi började att hämta utrustningen från bilarna och borrade några hål för att fästa linorna. Sen lördag har klubben faktiskt en egen isborr - för att göra det rätt (GDR eller DIR) försökte jag att få tag i en isborr som var tillverkad i Florida - även om det skulle kosta en förmögenhet - men men vi kommer väl aldrig att kunna göra det rätt - så länge de ingångar till Floridas grottor är inte täckta med is ;-) Åtminston är isborren svart!

Först med att dyka var Johan och Dan - som lekte runt under isen med en scooter. Efter de gjorde vi alla våra isdyk, besökte kontoret och mellangången till första brottet. Sikten var jättebra och vattnet var väl tempererat.

Tack för en bra dykdag!

Henning

Vi blev till sist 6 dykare som tog oss iväg till Vagnhärad. Bortsett från moln som skymde solen så var vädrets makter med oss. Isen är fortfarande tjock och vi sågade upp en gammal vak vid kanten av den grunda delen som har ett djup på 3-4m.

Sikten var mycket bra vilket det oftast är i det brottet. De stora stimmen med abborrar som fanns där i sommras lyste med sin frånvaro. Henning och Carolin lyckades dock hitta en av de stora abborrarna.

Henning och Henrik övade även lite fridykning. Cristina måste ha blivit lite avundsjuk för att hon inte fick vara med, för hon tog sig ett dopp tunneln som förbinder de två brotten. Bottenfruset trodde vi. Det var det inte. Någon måste ha gjort en vak inne i tunneln (?!) eller så har isen blivit försvagad på något annat sätt. Det blev ett lyckat dyk. Alla verkade glada och nöjda.

Martin

Idag söndag var vi ett gäng från klubben som åkte till Vagnhärad för isdyk. Där var även lite annat folk utanför klubben. Isen håller på att spricka upp på sina håll, men var fortfarande 15cm tjock över större delen av sjön. Om en vecka kanske isen är borta om vädret håller i sig...(?) De flesta dök från en vak i bortre änden av sjön. Sikten har aldrig varit bättre när jag varit där, men det berodde nog också på att solen sken för en gångs skull. Efter dyket grillades det korv. Tack till Cristina som jag glatt lämnade över ansvaret på dykplatsen till.

Dan

En solig söndagmorgon samlades ett ansenligt antal dykare på KTH för att, med Henning som organisatör, bege sig till det isfria Nacka Standsvraket. Väl framme vid den lilla ängen vid stranden visade det sig att det var fler än vi som ville dyka... Flera andra gäng var där, men det fanns plats för alla.

För många var det (antar jag) ett dyk bland många andra. För undertecknad, som i månader har försökt att bearbeta sin vrakskräck, var det en speciell dag. Det var dags för mitt första riktiga vrakdyk! :-)

Vi började organisera in oss i dykpar, och det var ganska givet att jag skulle dyka med den ende av mina "vrakterapeuter" som var närvarande: Henning. Dykparen gjorde sig redo, och de första som kom upp berättade att det var ovanligt ljust och bra sikt!

Så småningom var det vår tur. Vi vadade ut bland isflaken i viken (mkt praktiska att sitta på då man tar på sig fenorna!), ytsimmade lite och gick ned och letade reda på röret, från vilket det går en lina till vraket. Först var jag jättebra avvägd. Tre minuter senare var jag helt plötsligt inte det längre och flöt upp som en kork och höll på att tappa fenorna. Henning kom efter och drog åt mina fenremmar lite till.

Vi började om. Denna gång gick det bättre och vi kom i god ordning fram till vraket. Vraket var på sitt bästa (?) humör: det var verkligen mkt ljust och sikten var säkert minst 4 m. Vi lyste och klappade lite på det och simmade längs skrovet och tittade lite över kanten. Vi simmade bort till aktern och tittade på rodret. Sen vände vi och simmade tillbaka längs skrovet. Jag tyckte mig ha funnit en ny vän. En stor, snäll och inte alls slemmig båt... :)

Jag firade mitt lyckliga vrakmöte med att bjuda först Henning och sen de andra på äppelkaka. Vi hade ett skönt ytintervall i solen på bryggan. De flesta tyckte att det räckte med ett dyk, speciellt de dykare vars dräkter läckte. Henning, jag och Dan Mehlqvist bestämde oss dock för att göra ett nytt försök.

Dan och jag hade parlina medan Henning dök i närheten med sin stora lampa. Denna gång började vi med att simma till Pettersonbåten. Dan tog det lungt och fint och visade i god tid när vi var framme vid vraket. Det var en mkt snäll och fin liten båt, som jag skrev mitt namn på medan Dan och Henning hejade på och jublade. Jag vågade t o m mig på lite enklare penetreringsövningar i form av att sticka in huvet genom ett fönster... :)

Sen följde vi linan till stora vrakets akter, som Dan och Henning visade i god tid så att jag slapp bli rädd... :) Denna gång simmade vi på däck-sidan av vraket och tittade ned i lastrum, på mast och bom och diverse bråte. Lekte med en kikare som hängde på en stång... Fantastiskt vad roliga de enklaste saker kan bli under vattnet!

Vi simmade runt fören och jag hittade två små skorvdjur på botten. Därefter följde vi skrovet tillbaka, upp till pipelinen och hemåt mot stranden.

Efter dessa kalasdyk känner jag mig nu vänligt inställd till vraken och vill gärna besöka fler av samma sort!

Om någon undrar kan jag berätta att Henning delegerat dykrapportskrivandet till mig.

Tack till alla för en fin dykdag! Ett speciellt stort tack vill jag rikta till mina vrakterapeuter och mina parkamrater! Bra jobbat! :-)

Carolin

Vi blev två stycken som tog oss till Vagnhärad tillsammans med CMAS 1* den 5 april. Det var tänkt att vi skulle åka till Gräddö brygga, men det blev ändrat i sista sekund på grund av blåsten. Det gick t.o.m. vågor i Vagnhärad! Isen hade släppt sitt grepp och det fanns endast ett flak kvar som var borta när vi lämnade.

Vi var dykledare för 1* på förmiddagen som klarade sin prov galant och vi kom inte i förens 13.55. Fick börja med att rädda en av IKEA-påsarna som blåst ner i vattnet, under isen. Gjorde två dyk i det, för att vara Vagnhärad, grumliga vattnet. Fanns som vanligt inte mycket att titta på, men hittade en golfboll.

Jonas

Regnet vräkte ner och somliga bangade att följa med pga detta....

Vi samlades på KTH som vanligt och åkte gemensamt ut till Nacka. En del åkte närmaste vägen och del inte.... Några anslöt sedan i på dykplatsen.

De som dök blev i.a.f. grundligt dykledda av Henning och Erik. Alla delades in i dykpar och fick en genomgång av dykplatsen.

Ett av dykparen lyckades leta sig ner på 18 meter inne i viken, vilket var mer än de andra. På vägen såg de några rostiga tunnor, många skorvar av varierande storlek samt två ganska små abborrar. Den första blev alldeles vimsig när de kom och lyste den i ögonen, medan den andra (som nog sov!) stod jättestilla. Man kunde t.o.m. klappa den, och den rörde sig inte! Den viftade lite med ryggfenan bara, och såg trött ut... . (Det var nog en svensk aborre, en tysk hade varit piggare.:-)

Bottnen var lite lurig: den såg slät och fin ut, med spår efter skorv. Men när man kände på den så tog det inte stopp. Otäckt.

Sen hittades två av vraken. Dock två andra än förra gången. Det första var ett ganska stort trävrak, jättetrasigt, det gick inte att se att det hade varit en båt. Sedan en hel båt, någon slags öppen motorbåt men utan varken motor eller ratt. Vid den gjordes det säkerhetsstopp och gick sedan upp i regnet.

På land stod Erik och hade koll på dykparen. Det sköts korvar till höger och vänster och alla kom upp i tid till dykledarnas stora förtjusning.

Sen packade vi ihop och åkte till Burger King i Nacka Forum och svullade i oss hamburgare. Under inte så högtidliga former fick Henning och Erik sina 3*-märken.

Tack till alla som var med

Henning och Erik

(Berättelsen är delvis lånad från Carolins dyklogg.)

Vi blev 5 personer som samlades på KTH och gemensamt åkte till Käppala, där ytterligare en dykare mötte upp på parkeringen.

Sikten var bra mycket sämre än förra gången jag var här, och dessutom bestämde sig min lampa för att strejka så fort vi kom i vattnet. Som tur var hade min parkamrat en stor och bra lampa som fick lysa för oss båda i det mörka vattnet. Alla dök inne i viken och längs piren, och Henning gjorde ett spännande fynd på botten. Vi undrade vad det kunde vara, gissningarna gick från ljuster via kalligrafipenna innan någon kom på att det var en del av ett fiskespö.

Vädrets makter var inte riktigt på vår sida denna dag, det var kallt och blåsigt. Några hade dessutom problem med utrustningen, så efter en fika beslutade vi att vi var nöjda efter ett dyk och begav oss hemåt igen.

Carolin

Six expectant divers made their way to Långsjön on Saturday. Present were Cristina, Carolin, Carl, Martin och Cecilia (Björklund), and Glenn. By 11 am, the first pair was geared up and in the water. First dive pair was Carolin and Glenn. At the start of the dive, they startled a 1 meter gädda that had been sleeping on the lake bottom. This won them the "biggest fish" award for the day. Glenn attempted to guide via compass, but the needle kept spinning around and pointing in random directions. The pair had more than one chance to train for night diving by swimming through dark clouds of mud they had kicked up on the previous circle.

Prize for deepest depth went to Carl and Martin. After long searching, they found a little hollow. By holding their gauge right at the bottom, they reached a measured 4.1 meters. None of the other divers broke the 4 meter barrier.

A fine lunch in the brilliant sunshine, and the divers were ready for another go. Carolin had requested to see a kräfta. Several oblidged, making that dive also a success. Carolin also had a good chance to train away her fear of wrecks. The dive pair explored an old go-kart and a bicicle, both of which she faced with great bravery.

Several times the abundant wildlife was commented on. Fortunately, no ants found their way into the drysuits. Fish were also plentiful.

Shortly after 4 pm, the last of the divers packed up their gear and headed home. A fine day of diving had reached its end.

Dive report filed by:
glenn

En solig fredag var vi 14 KTH DK-dykare som packade in oss i bilar och minibuss för att åka till Vättern och dyka. Bilarna åkte mitt på dagen, och minibussen åkte framåt kvällen. Vi i bilgänget kom fram till vandrarhemmet på Omberg och var väldigt dyksugna. Stocklycke hamn blev första dykplatsen. En väldigt inbjudande sådan med nästan spegelblankt vatten och strålande eftermiddagssol! Vattnet var kallt, sött och klart och de flesta dykparen såg kräftor och en eller annan fisk. Andra sevärdheter var delar av bilvrak och nedfallna träd.

Efter en pizza i Ödeshög City åkte vi tillbaka till vandrarhemmet och mötte upp bussgänget. Därefter var det dags för nattdyk, även detta i Stocklycke hamn. Vilken skillnad det var att dyka när det var mörkt! Denna gång visade sig många fiskar, abborre och lake. Några abborrar låg på sidan och sov och laken gick att klappa!

Lördagen började tidigt. 8 personer skulle på båtutfärd kl 8 och innan dess skulle det packas och ätas frukost. Vi som skulle dyka från stranden tog det lungt och begav oss till Hästholmens hamn, som verkar vara Vätterns motsvarighet till Björkvik, dvs en plats där många nybörjarkurser har uppdyk. Det visade sig vara en vackert belägen liten vik med en liten ö mitt i mynningen. Där gjorde vi ett dyk var. Några rundade ön, några höll sig på insidan av viken, men ingen lyckades hitta den spark (!) som skulle finnas på botten. Efter dyket åkte vi iväg och lämnade flaskor på fyllning och åt lunch.

Tyvärr gick båtdyket inte riktigt som planerat. Första vraket, Måsen, var inte bojat i ytan och gick inte att hitta, trots ivrigt letande. Det bidde därför bara ett vrakdyk, på Kung Ring. Därefter möttes hela gänget i Öninge för ett kvällsdyk. Öninge bjöd på maffiga klippor, drop-offs, överhäng och stora klippblock. En och annan fisk och kräfta hittade vi också. Helt otippat mötte ett av dykparen en simmande groda på 8 m (!).

Lördagmiddagen blev ordentligt försenad, men efter gemensamma insatser blev middagen färdig. Det visade sig att trötta och hungriga dykare blir gladare när de får rödvin samt att backup-lampor även är bra att ha vid grillning i mörker... Till sist var både maten färdig och alla på plats och det blev ett trevligt slut på kvällen med middag, vin och öl.

På söndagen hade vi lite sovmorgon jämfört med lördagen, och checkade därefter ut och åkte till Stora Lunds (f.d) skjutfält. Där gjorde de flesta två dyk. Även här fanns det dramatiska klippformationer att beskåda, stup att sväva över samt ammunitionsrester att akta sig för. Mellan dyken åt vi mackor med mjukost och kakor på klipporna och samlade in autografer från våra parkamrater. När alla dykt färdigt packade vi in alla saker och solbrända dykare i bilarna och begav oss hem till Stockholm igen.

Till alla som på olika sätt hjälpt till att ordna och organisera den här resan vill jag rikta ett riktigt stort tack!

Hoppas att alla som var med hade lika skoj som jag hade!

Reseledaren Carolin

En relativt morgontrött skara på nio KTH-dykare samlades i Dalarö i morgonens otta. En fick ont i örat så var de bara åtta. (observera nödrimmet)

Vi skulle ha dykt på Eldaren men vädret gjorde att det fick bli Tyr i stället.

Efter 45 minuters tranport så såg vi två gigantiska "bojjar" som vi gjorde fast i.

Det blev lite olika dykpar beroende på vad man hade i flaskorna men alla kom upp nöjda efter ett dyk. Vi såg båt, toaletter, fastspända dubbelpaket (med yoke-koppling), genomskinliga lanternor och icke vattenfyllda sökstrålkastare. Vraket var av typen "hittegodsvrak", dvs det upphittades både en dykkniv i fint skick samt en manometer på bottnen bredvid vraket.

Nu hade vinden frisknat i ännu mer och vi bestämde oss för att ta Riksäpplet som andradyk. Sagt och gjort, vi ankrade upp vid Äppelskäret och alla kom upp nöjda från detta dyk också. Det sågs trä, spant, resterna av den murade byssan, tunnor, sjuryggar, plattfiskar stora som rockor, (Cristina, kan man bli kväveberusad på 15 meters djup?) och lite blandat sjögräs.

Nu hade vinden frisknat i ännu, ännu mer och efter lite ankarstrul så kunde vi styra kosan tillbaka mot Dalarö.

Tack för idag,
slut för idag.

Dyksamordnare Erik

Vid 10.30-tiden bar det av från KTH med kosan styrd mot Gräddö brygga, utanför Kappelskär. När vi kom fram till Gräddö brygga, fanns det några elaka moln och det blåste en aning kallt. Men efter första dyket var det strålande sol och +22 grader! Vattnet höll +12 grader.

Vi var totalt 7 dykare + 1 ½ dykledare. Den ½ dykledaren var en krabat på snart 4 månader, som heter Uno (Cilla och Martin Björklunds son). Han skötte sig exemplariskt...men det är klart...han fick väl lite hjälp av pappa också.

Vi dök på ett litet vrak allmänt kallat Gräddö vraket, som är från någon gång runt 1920-talet. Det låg jämnsides med en mindre båtbrygga. Djupet var som grundast ca 4.5 m och som djupast ca 8,5 m. Något som imponerade på mig var att seglet fortfarnade satt kvar och var väl bevarat! Det stod upprätt med lutning åt vänser(ut från bryggan).

Det blev 2 mycket enkla dyk, om man bortser från diverse slammoln som uppstod här och var.

Vi var åter på KTH vid 19.30 tiden.

Tack för en trevlig dykdag!

Gia

Bilderboksstämning, tändning av Landsorts fyr i solnedgången, grill och pilsner med trevlig samvaro efter ett mysdyk, sjurygg och annat levande, båttur över spegelblankt vatten, så kan klubbutfärden till vraket Trubbnos sammanfattas.

Måndag den 16 juni blev vi först välkomnade av hagel vid ankomsten till Trosa i södra skärgården. Fem minuter senare delade molnen på sig, havet låg lugnt och kvällssolen tittade fram. Sex sugna dykare förberedde de två snabba båtarna, en bekväm passagerarbåt och en dykbåt för utrustningen och utrustningsbytet.

Målet var den tvåmastade briggen Trubbnos, söder om Torö mellan Nynäshamn och Landsort, en båttur på cirka 40 minuter från Trosa. Ett dyk på det 20 meter långa skeppet, också kallad Severn af Carlskrona, passar alla, då det ligger grund på endast 5-12 meter. Två dyk var planerade men vykortsstämningen med solnedgång och "blå, blå himmel och vatten..." utövade en magisk kraft som gjorde det svårt att komma ner under vattenytan igen. I stället blev det ett par pilsner och njutning!

Tack för en fin kväll!

Elke

Vi var fyra från klubben som samlades vid Ankaruddens marina på Torö för utfärd med Anders Näsmans dykbåt Viola.

Eftersom det var så fint väder, lugnt och soligt, satsade vi på att åka ut till Eldaren och få möjlighet till åtminstone ett dyk.

Väl framme visade det sig att även om det knappt blåste var det kraftiga ytströmmar. Vi hade problem att få draggen för nedstigningslina att stanna kvar på vraket. Första dykparet, Anders Näsman och Magnus Lundén, hann hoppa i och driva ganska långt innan vi upptäckte att även nedstigningslinan drev iväg. De fick ligga i ganska länge innan nedstigningslinan låg på plats och de kunde bogseras tillbaka igen.

Väl ner på vraket fick de (och även vi som stått på däck och glatt hejat på) väl betalt för ansträngningarna på ytan. Det var över 15 meters sikt och väldigt ljust på 25 ? 30m. Dyklampor var knappt nödvändiga, om man inte penetrerade. Vraket ligger kölrätt och det var bara att njuta. Ett otroligt dyk för att vara i Stockholm. Sikt- och ljusmässigt väl jämförbart med tex Karl Fisser eller vraken i Narvik.

Eftersom det såg ut att komma dåligt väder (när vi tittade in över land) beslutade vi oss för att göra andra dyket på Hansa. Här var det i alla fall 8-9m sikt, dvs fortfarande väldigt bra. Jag tycker att man kan likna Hansa med Riksäpplet, med skillnaden att hon var byggd i stål. Det finns massa kul att titta på. Lite som ett kollage över en båt. Inget ligger ju där man förväntar sig att det borde ligga men ganska nära. En väldig kontrast mot Kalle Anka vraket Eldaren. kul!

En underbar dykdag. Eldaren dyket kvalar helt klart in bland mina finaste vrakdyk i Östersjön.

En dykutflykt med Anders Näsman och Viola kan verkligen rekommenderas. Vi hade med oss Uno, 4 månader och det funkade jättebra. Det bevisar att man inte behöver vara trimixdykare för att våga åka med Viola

Martin Björklund

På söndagmorgonen blev vi 6 dykare från klubben som orkade upp för att åka till kalkbrottet i Sala. Två åkte raka vägen, medan de andra samlades på KTH. Vi hittade till sist fram, vägen var kanske inte den rakaste alla gånger...

Vi parkerade, och sedan fick man bära sina saker en bit in i skogen till brottet, som såg mycket idylliskt ut från ytan. Vi var inte ensamma på platsen. Några sanna entusiaster verkade ha dykläger på en udde: komplett med kompressor, tält, grill och stora syrgasflaskor. En representant för Sala Sportdykarklubb var också där och ordnade dyktillstånd åt oss.

Mitt dykgäng (Victoria, Carl och jag) simmade tvärs över brottet in i en liten vik. Där dök vi ned och följde klippan. Sikten var inte den bästa, tyvärr. På vägen såg vi träd på botten, det sk kontoret samt klippväggar med grums på. Vi lyckades göra en (oplanerad) blixtvisit in i en grotta. Det sistnämnda lyckades även ett av de andra paren med. Inte så konstigt med den bristen på sikt.

Sedan var det lunchdags. Det regnade ytterst lite, men vi blev desto mer utskällda av en liten tax. Efter maten blev de flesta sugna på ytterligare ett dyk. Under detta dyk beskådade vi fler dränkta träd och branta klippväggar. Men det skojjigaste hittade på tillbakavägen när vi skulle gå upp: det bodde en hel massa små kräftor i väggen!

Sammanfattningsvis kan sägas att alla verkade nöjda med dagen, men önskade att sikten varit bättre (vilket den tydligen brukar vara). Tack till alla som var med, och speciellt till Urban som skötte kontakterna med SSDK!

Carolin

Vi blev fem dykare (Glenn, Kalle, Carolin, Martin & Cilla), en bäbis (Uno) samt en dykräv på semester (Cristina). Cristina skulle bara "plaska omkring lite" som hon sa. Trots det lyckades hon krocka med två dykare!

Vi möttes vid sjön Vittjärn, vanligen kallad Trollan bland locals. Det är en av Nackas näringsfattiga insjöar. Detta gjorde att det var ganska god sikt om man jämför med andra övergödda sjöar, upp till 8 meter. Däremot var botten otroligt dyig så det var inget problem att röra upp botten till den grad så att en 10W hidlampa endast orkade tränga 10 cm in i röran. En intressant effekt av det stilla vattnet i sjön var att om dykparet innan ens eget dykpar rörde om det minsta så låg "siltet" kvar som slöjor i sjön. Jag trodde först att det var ett otroligt kompakt språngskikt, men det var bara resultatet av ett par maresfenor. På så vis kunde man enkelt blanda till sin vanlig insjögrogg på 1-2 meters sikt.

Vad såg vi då? Oj oj oj , vi såg massor ... tex massor med stora grodyngel som jagade varandra över botten. Det fanns även en massa attackkräftor. Jag har för mig att kräftor oftast påträffas under stenar och i håligheter under dagtid, men i den här sjön var kräftorna ute och spankulerade fritt. Man kunde möta dem mitt på ett helt platt bottenpart. De spärrade ut klorna och började attackera. Man skulle kunna tro att de tillhörde Lord Voldemorts ökända Death Eaters, mycket aggresiva! Såg en kräfta som hade klubbat ihjäl sin kompis och höll på att käka upp honom, styrker min tes! (Ursäkta läser senaste Potter...) När de gick upp för den stackars kräftuslingen att två dykare är fler än en kräfta, simmade (!) den iväg, precis som små harhjärtade individer brukar göra i Disneys undervattensfilmer när de blir rädda. Scwosh!

Annars hittade vi två odokumenterade vrak, många ifallna träd som skapade en dramatisk stämning samt såg några små abborrar. Ett dykpar hävdade att de såg en JÄTTESTOR abborre, 25 - 30 cm minst! Lika stor som de där abborrarna i Vagnhärad! De är ju kända för att vara stora... Loggat maxdjup 8,2 m, yttemp 23 grader. Alla fick 200 kr i P-böter. Solen sken.

Projektet Nackas insjöar kommer att fortsätta men tidigast under vecka 31 då jag och Cilla försvinner till Norrland i en vecka. Projektet kommer att ändra karaktär så till vida att vi inte kommer att dyka i alla Nackas sjöar beroende på risk för spridning av diverse sjukdomar mellan sjöarna. Vissa sjöar är mer känsliga än andra. Det var OK att dyka i Vittjärn. Vi kommer nog att fortsätta med Källtorpssjön (vid Hellasgården) eller med Järlasjön. Ett tips från sjöexperterna på Nacka komun var att ett obekräftat rykte säger att det ligger ett störtat litet flygplan från 2a världskriget i Järlasjön, på djupaste stället = runt 22m. Vem vet? Kan bli spännande, håll ögonen öppna efter den spännande fortsättningen på NACKAS INSJÖAR!!!

Martin

12 dykare trotsade regnet och gav sig iväg till Ljusterö färjeläger, några passade på att åka upp till Norrtälje och spana. Båten stuvades full och gick i skytteltrafik mellan bryggan och vraket. Första paret kom upp och deklarerade att sikten var förvånadsvärt bra, 2-3m . Till vår besvikelse bekräftades ryktena att topplanternan var borta. Dessutom hittade Anders Puranen mer spår av vrakplundrarna, en avbitare (modell större) och polygrip i en nätkasse på vraket!!! Otroligt trist att folk inte kan hålla fingrarna borta... Det finns dock en del detaljer kvar att titta på. Dagen goda gärning var att trassla ut bojlinan från riggen. Några entusiaster gjorde ett andra dyk efter hamburgare och lång väntan. Kul att så många dök upp!

Kapten Lanner

I somras fick Daniel och Carolin för sig att de skulle åka på utfärd med dykklubben Aquatic. Det var så trevligt att de ville göra om det... På lördagmorgonen var vi därför tio dykare som samåkte till Oxelösund för att dyka på vrak.

I tid för en tidig lunch installerade vi oss i den röda, lindrigt rena klubbvillan där vi skulle bo. Därefter åkte Fredrik, Daniel och Carolin på sightseeing i jakt på en pizzeria som öppnade före kl 12. På femte(!) försöket fick vi napp. När alla var mätta och snälla åkte vi ut med båten. Solen sken och havet var närapå spegelblankt.

Första dyket gjorde vi på fören av vraket Altair, en stålbåt som gick på grund och bröts itu när den sjönk. Här kikade vi på kollisionshålet, lastrum och själva fören. Sikten var (i alla fall till en början :)), mycket bra, och det var ljust och trevligt.

Efter att ha mumsat i oss ansenliga mängder godis och kakor var vi dyksugna igen. Dagens andra dyk blev Fritz Wollmer, en tysk stålbåt som står kölrätt på ca 15 meters djup. Även här fanns det lastrum och kollisionshål att besöka. Dessutom fanns en överbyggnad full med abborrar och en luftficka som de flesta dykpar inspekterade.

Hemma i stugan plockades det med utrustning, dracks öl och lagades mat. För er som minns mitt-i-natten-middagen från Vätternresan kan jag berätta att middagen denna gång var färdig till kl 20. Mästerkocken Fredrik lade ned sin själ och stora delar av kryddhyllan i köttfärssåsen och alla åt med god aptit. Kvällen avslutades med mer öl, loggboksskrivande samt planerande av framtida dyk. Dock glömde vi bort att basta... Folk bäddade ned sig i militärvåningssängarna och de flesta sov gott hela natten.

På morgonen serverade frukostgruppen frukost och en hustomte kom och fyllde våra tomma flaskor. Ytterligare en dykare dök upp och gjorde sällskap med resten. Vi kom iväg med båten och till vår glädje sken solen fortfarande och vinden var inte så stark som väderleksrapporten hotat med. Det var dock lite vågigt och flera tyckte att det var läge för åksjukepiller.

Första dyket gjordes på skonerten Betty af Brantevik, som står alldeles hel, men utan master, på botten brevid grundet hon krockade med. Här beundrade vi den vackra akterspegeln, bogspröt och simmade genom överbyggnaden. Killarna med linrullar simmade även i lastrummen och inspekterade lasten. Om någon vill ha mer info om detta vrak, fråga Henning, han är expert!

Till lunchen gick vi iland på ön Hävringe, där vi satt och åt och njöt i solen och beundrade utsikten.

Helgens sista dyk (vår ambitiösa planering med tre dyk på söndagen gick om intet...) blev på Nordstiernan. Hon visade sig vara ett stort och mycket trasigt trävrak, modell jätteplockepinn. Här och var kunde detaljer som skrovsidor och hål för master upptäckas.

En ovetenskaplig snabbundersökning visade att favoritvraken blev Fritz Wollmer och Betty. Personligen tycker jag (Carolin) att det var roligt att det blev dyk på fyra vrak av helt olika karaktär.

I båten på hemvägen såg folk lite lagom mosiga ut, men ingen behövde syrgas... Alla var glada och nöjda när det var tid för hemfärd. Bilder från helgen finns att beskåda på klubbsidan.

Tack alla för en lyckad helg!

Reseledarna Daniel & Carolin

Klockan 10 i söndags samlades 11 dykare under blå himmel på Stavsnäs brygga. Efter en halvtimmes fär var vi framme. Vraket som ligger mitt i farleden vid Sandhamnshålet var "listigt" bojad. Till slut var vi fast vid repet och de första 6 dykarna kunde hoppa i. Enligt lotsen hade vi då 1,5h på oss innan ett stort tankerfartygt skulle passera, lagom tid för dykarna att komma upp och för oss att flytta på oss. Det visade sig dock att tankern kom en halvtimme tidigare, sista dykarna kom ur vattnet när vi såg tankern närma sig -lite svettigt:-). Därefter ankrade vi upp igen och de sista 5 dykarna fick äntligen komma i. Sikten nere på 40m var helt ok, 7m kanske. Vraket var kanon med en hel del att titta på och simma igenom. Bland annat står en av de två livbåtarna fortfarande kvar i sin "docka" på bygget.

Tack allihopa för en klockren dykdag!

Fredrik

På med torrisen och sedan fram med saxen. Ett hål mitt i lakanet att sticka in huvudet genom. Lakanet räcker nästan ända ner till fötterna och jag behöver ett rep för runt midjan för att hålla tyget på plats. Jag undrar en kort stund hur det här kommer att funka i vattnet, men som det heter "erfarenhet får man av olika typer av dyk". Luftpaketet får sitta utanpå, med extra hål för grenrem och dräktslang. Luciadyk är ju visserligen inte med i dykpraxis, men kul är det!

Luciakronan som är gjord av ett brett aluminiumband och vita kemiska ljusstavar ger jag till Henning Schmidt och provar att den går ihop med masken. Henning ser inte alls ut som en liten späd Lucia med sin krona, svarta mask, Apeks 2:a steg i munnen och munkliknande vita särk över torrdräkten. Han ser ut som en demon - en skräckinjagande skuggfigur uppstigen från de allra hemskaste vraken ur de allra djupaste haven för att injaga fasa i dödliga dykare med de iskalla orden: Do It Right! Nästa gång får vi välja en annan Lucia. Carolin Jonsson och Daniel Frisk har klätt ut sig till tomtar, med luvor (som visar sig fungera bra som dekobojar) och vita skägg. Själv är jag stjärngosse (cmas**) med vit särk, lysande stjärnstav och glitter längs hela parlinan.

Vi hoppade i och tog en fotosession (Fredrik Bäcklund tog uv-bilder) innan vi dök ner och gjorde ett kort 3:e dyk för dagen, bort till Salts nya vrak och tillbaks. På kvällen åt vi middag och eftersom lokala pöbeln inte infann sig förrän långt efter midnatt, tröttnade vi på puben, gick upp på rummen och sjöng julvisor och annat resten av lördagskvällen. Peter Hansen, Karin Jordansson och Carolin hasplar upp en massa gamla visor. Att sjunga är ett försummat sätt att festa på, dessutom blir man glad (eller nåt) av att hyperventilera. Vår grupp på sju personer var de enda som gästade Salt den helgen, så vi blev väl servade och fick överraskande god mat. Vi gjorde även ett par lyckade båtdyk, till Holländareberget och till Likskär. Ca 8 grader i vattnet och 5-10 m sikt, vind runt 10 m/s och lite mulet. Sillstim och sjuryggar var nya naturupplevelser för min del.

Reseberättelsen författad av Martin Sanfridson.

Vi var endast två dykare från klubben som vågade gå upp tidigare än vad man gör i arbetsveckan för att åka ut med Viola och dyka Najade. Havet låg i det närmaste spegelbankt och det var inte heller så mycket sjögång när vi väl kom utomskärs.

Väl ute på Najade, som fortfarande var bojjad, så väntade ett toppendyk med jättebra (>10 meter) sikt, kallt vatten och varmt i luften. Det gick bra att se Viola från ung. 22 meters djup på uppstigningen.

Vi skippade andradyket p.g.a. mörkret. (Fast i övermorgon vänder det ju!)

Dyksamordnare Erik