I somras fick Daniel och Carolin för sig att de skulle åka på utfärd med dykklubben Aquatic. Det var så trevligt att de ville göra om det... På lördagmorgonen var vi därför tio dykare som samåkte till Oxelösund för att dyka på vrak.
I tid för en tidig lunch installerade vi oss i den röda, lindrigt rena klubbvillan där vi skulle bo. Därefter åkte Fredrik, Daniel och Carolin på sightseeing i jakt på en pizzeria som öppnade före kl 12. På femte(!) försöket fick vi napp. När alla var mätta och snälla åkte vi ut med båten. Solen sken och havet var närapå spegelblankt.
Första dyket gjorde vi på fören av vraket Altair, en stålbåt som gick på grund och bröts itu när den sjönk. Här kikade vi på kollisionshålet, lastrum och själva fören. Sikten var (i alla fall till en början :)), mycket bra, och det var ljust och trevligt.
Efter att ha mumsat i oss ansenliga mängder godis och kakor var vi dyksugna igen. Dagens andra dyk blev Fritz Wollmer, en tysk stålbåt som står kölrätt på ca 15 meters djup. Även här fanns det lastrum och kollisionshål att besöka. Dessutom fanns en överbyggnad full med abborrar och en luftficka som de flesta dykpar inspekterade.
Hemma i stugan plockades det med utrustning, dracks öl och lagades mat. För er som minns mitt-i-natten-middagen från Vätternresan kan jag berätta att middagen denna gång var färdig till kl 20. Mästerkocken Fredrik lade ned sin själ och stora delar av kryddhyllan i köttfärssåsen och alla åt med god aptit. Kvällen avslutades med mer öl, loggboksskrivande samt planerande av framtida dyk. Dock glömde vi bort att basta... Folk bäddade ned sig i militärvåningssängarna och de flesta sov gott hela natten.
På morgonen serverade frukostgruppen frukost och en hustomte kom och fyllde våra tomma flaskor. Ytterligare en dykare dök upp och gjorde sällskap med resten. Vi kom iväg med båten och till vår glädje sken solen fortfarande och vinden var inte så stark som väderleksrapporten hotat med. Det var dock lite vågigt och flera tyckte att det var läge för åksjukepiller.
Första dyket gjordes på skonerten Betty af Brantevik, som står alldeles hel, men utan master, på botten brevid grundet hon krockade med. Här beundrade vi den vackra akterspegeln, bogspröt och simmade genom överbyggnaden. Killarna med linrullar simmade även i lastrummen och inspekterade lasten. Om någon vill ha mer info om detta vrak, fråga Henning, han är expert!
Till lunchen gick vi iland på ön Hävringe, där vi satt och åt och njöt i solen och beundrade utsikten.
Helgens sista dyk (vår ambitiösa planering med tre dyk på söndagen gick om intet...) blev på Nordstiernan. Hon visade sig vara ett stort och mycket trasigt trävrak, modell jätteplockepinn. Här och var kunde detaljer som skrovsidor och hål för master upptäckas.
En ovetenskaplig snabbundersökning visade att favoritvraken blev Fritz Wollmer och Betty. Personligen tycker jag (Carolin) att det var roligt att det blev dyk på fyra vrak av helt olika karaktär.
I båten på hemvägen såg folk lite lagom mosiga ut, men ingen behövde syrgas... Alla var glada och nöjda när det var tid för hemfärd. Bilder från helgen finns att beskåda på klubbsidan.
Tack alla för en lyckad helg!
Reseledarna Daniel & Carolin