På söndagmorgonen blev vi 6 dykare från klubben som orkade upp för att åka till kalkbrottet i Sala. Två åkte raka vägen, medan de andra samlades på KTH. Vi hittade till sist fram, vägen var kanske inte den rakaste alla gånger...
Vi parkerade, och sedan fick man bära sina saker en bit in i skogen till brottet, som såg mycket idylliskt ut från ytan. Vi var inte ensamma på platsen. Några sanna entusiaster verkade ha dykläger på en udde: komplett med kompressor, tält, grill och stora syrgasflaskor. En representant för Sala Sportdykarklubb var också där och ordnade dyktillstånd åt oss.
Mitt dykgäng (Victoria, Carl och jag) simmade tvärs över brottet in i en liten vik. Där dök vi ned och följde klippan. Sikten var inte den bästa, tyvärr. På vägen såg vi träd på botten, det sk kontoret samt klippväggar med grums på. Vi lyckades göra en (oplanerad) blixtvisit in i en grotta. Det sistnämnda lyckades även ett av de andra paren med. Inte så konstigt med den bristen på sikt.
Sedan var det lunchdags. Det regnade ytterst lite, men vi blev desto mer utskällda av en liten tax. Efter maten blev de flesta sugna på ytterligare ett dyk. Under detta dyk beskådade vi fler dränkta träd och branta klippväggar. Men det skojjigaste hittade på tillbakavägen när vi skulle gå upp: det bodde en hel massa små kräftor i väggen!
Sammanfattningsvis kan sägas att alla verkade nöjda med dagen, men önskade att sikten varit bättre (vilket den tydligen brukar vara). Tack till alla som var med, och speciellt till Urban som skötte kontakterna med SSDK!
Carolin