Återigen närmar sig en helg då vi har planerat en utfärd till vraket efter Melanie.
Veckan började bra men på torsdagen så inträder ett alltför välkänt fenomen väderleksrapporter som talar om vindstyrkor på 8-10 m/s. På fredag/lördag är det som förgjort; vind 10-12 ökande till 17 samt kraftigt snöfall utlovas. På söndagen är det dock inte alltför blåsigt men då det brukar vara värre ute vid vrakplatsen så bestämmer vi oss för att göra dyken på närmare håll. Närmare bestämt blir det första dyket på Ingrid Horn och det andra dyket sker på Gröne Jägaren.
Dyket på Ingrid är mycket lyckat för mig och min buddy då vi upplever siktförhållanden som jag i vanliga fall förknippar med ytterskärgården.
Vi har satt bottentiden till max 30 min och det maximala dykdjupet till 35 m. Denna tid på det här djupet innebär en dekompression på ca 20 min, men då vi båda dyker nitroxblandningar och har tillräckligt med gas samt nödvändig utbildning (IANTD Advanced Nitrox) bedömer vi att vi är kapabla att genomföra dyket. Det rel. kraftigt strömmande vattnet gör dekompressionen behaglig då det är lätt att hålla rätt djup; man får tid att reflektera över dyket och bearbeta upplevelsen. Efter en dyktid på 54 min i som kallast 3-gradigt vatten är det skönt att komma in i värmen på SLUG och äta sin matsäck.
De andra som var med på den här resan, och dök med "normala" dyktider, gör ett dyk till på Gröne Jägaren; ett 300 år gammalt vrak som förmedlar en mycket stämningsfull känsla. Jag och min parkamrat avstår dock från detta dyk då vi vill begränsa vår exponering och inte tänja på gränserna.
Allt som allt en trevlig dag för alla inblandade med bra dykning, vädret till trots.
Än är dock inte sista ordet sagt: jag ska dyka Melanie innan sälskyddet träder i kraft! (Sälskyddet inträder den 1/2-99, en utfärd är planerad till den 30/1-99)
Johan Danielsson -- Sekr. KTH DK