Dykloggen 2004

Vid samling 08.00 på morgonen under en grå himmel med regn i luften och kuling varning äntrade 6 dykare båten efter att ha packat den väl. Utflykten förde oss till Lilla grässkör som ligger Nord väst om Öjas nordhamn. Målet för dagen var 33:an eller lilla grässkärsvraket som är ett relativt okänt vrak som man vet väldigt lite om. Fördelen med att ta sig dit i en liten båt är att det går att lägga sig i en lagun som är skyddat från vågorna. Blåsten medförde dock att vågornas höjd tilltog och när det andra dykparet skulle gå i vattnet slog vågorna över skäret och de var tvungna att krypa för att komma ner i vattnet. Väl i vattnet var det inga problem utan sikten var god och temperaturen som uppmättes var 8 grader. Det sista dykparet kom ej över revet och simmade ett var i lagunen. Vägen tillbaka över revet var som att åka bergochdalbana. Med vågorna i ryggen är det en enkel sak att komma över revet.

Lunchen intogs uppe på skäret i solen (!) och med det mäktiga dånet av stora vågor som slog in över skäret.

Efter lunch blev det en uppskattad båt tur som även det klassas som bergochdalbana över fjärden mot Torö stenstrand. Andra dyket förlade vi till grytan som ligger vid Fifongs fjärden. En väl skyddad liten vik som, visade det sig varit tillhåll för mången fest eller i vilket fall ansenliga mängder konsumtion av diverse drycker vars behållare sedan förpassats till djupen. Det fanns en kabel att följa vilket ett dykpar gjorde med den inte kanske alltför förvånande fyndet av ett ankare.

Dagen avslutades med grillning och utbyte av erfarenheter av dagen händelser och äventyr.

Söndagen började med en timmes sovmorgon då vädrets makter talade om för oss att vinden i vilket fall inte mojnat och att regnet gjorde sin närvaro påtaglig genom ett intensivt smattrande på fönster och fönsterbläck.

Dagen båt utfärd ställdes in och istället valde vi att åka till Vagnhärads brottet (ÖSB / djupa brottet). Sikten var hygglig (jämfört med uppriven sjö på östersjön) 10-12 meter. Vi hade trevliga dyk medan regnet stilla föll under hela dagen. Vår medhavda pasta sallad var på god väg att bli den befarade pasta soppan! Den smakade toppen!

Vi talade med grodmansskolan som arrenderar brotten och de hade nyligen sett lokala förmågor smita in genom ett just lagat hål i staketet. (Uppklippta staket var tydligen den främsta orsaken till att nycklarna tidigare blivit indragna.)

Jag vill passa på att tacka de dykare som var med, det var en utomordentligt trevlig helg.

Per

Efter ha hört om den lyckade trippen förra hösten till klubben Aquatic i Oxelösund, bokade jag på spekulation helgen 3-4 september. Den blev snabbt fullbokad.

Aquatics koncept är oslagbart, Klubben har en stor stuga med en sådär 15 sängplatser precis vid småbåtshamnen, där dykbåten Rebell ligger

Väderbeställningen (faktiskt!), varmt soligt och i princip helt vindstilla! Alla vrak på DK Aquatics meny var tillgängliga, vårt största problem blev att bestämma oss vad vi skulle se, och det blev fyra:

Emily på stenen, strax öster om Hävringe, klart helgens "sämsta", men bara för att dykplatsbeskrivningen var modell sämre, och det snarare blev en undervattensorientering strax under 30m avrundad med 2-3 minuters kvalitetstid på vraket för de flesta. Detta vrak vill jag se resten av nästa gång...

Betty af Brantevik. Det vi förlorade på gungorna tog vi igen på karusellerna, Detta kalleankavrak låg bara ett par kabellängder från Emily mitt i den trånga farleden vid Hävringe. Betty är en tremastad skonert,lastad med vete. Helgens vackraste vrak enligt majoriteten.

Nordstjernan, vid Själhällan, ett par distans norr Hävringe, var helgens positiva överraskning, de som hade varit här förut mindes henne som en brädhög, och vi hade inga stora förväntningar. Visst var hon söderfallen, men hade ändå kvar sin struktur bra efter 135år. De mystiska lerformationerna runt om, gjorde att det såg ut som hon krashat i en gigantisk kexchoklad (eller var det djupet som gjorde det...)

När jag och Urban kom ner som sista dykpar på Fritz Wollmers(kustfraktare, sjunken -64) vid Grässkär , stod det klart att detta var helgens lekstuga. Ett stort svampoln av silt bolmade ut, när dykparen for runt som flipperkulor mellan attraktionerna, hål i i skrovet att simma igenom, lastrumsluckorna, en stor luftficka, bryggan, maskinrummet, mm. Leendet satt kvar på de flesta hela vägen iland, där vi avrundade helgen med grillning i Aqutics berså i den ljumma sensommakvällen.

Härmed är oxelösundstrippen en tradition!

Tack ni alla som var med, och speciellt Carolin som organiserade maten!

Lite lärdommar: Ta med oxybox, de har ingen! Ät inte äppelkaka på vägen dit. Ta med öronproppar för ytintervallen (både det i båten och det i sängen...). Slit inte sönder halstätningen, då blir det långt att hämta en ny. Måste du kissa i torrdräkten, simma med huvudet nedåt och skyll på otät halstätning, det funkar. Mer mat! (Ifall det inte blir samma anorektikergäng förstås.)

Oskar

Najade

Äntligen lägger sig vinden lite så det går att dyka utomskärs 15 meters sikt, värsta coola dyket.

Sappemeer

Kallare (konstigt) Lite sämre sikt, men fortfarande lika mysigt.

12 dykare följde med Pilen ut idag på en kanonutfärd. Farbror Blås var på sitt bästa humör i dag, för han var bortbjuden till Någon annan. Solen sken ibland och vi hade allmänt jättebäst.

Dagens Dykledare
Cristina

Solen sken och det var behagliga 3 minus i stan och vi var 3 entusiastiska som skulle ut och dyka. Vi siktade på Käppalavraket då vi hoppades att det skulle vara isfritt där.

Precis när vi skulle hoppa i dräkterna så kom det ett gäng på 3 dykare som sa, ska ni hoppa i där, åk runt udden och simma neråt så hittar ni vraket i ett nafs.

Sagt och gjort, vi testade deras ställe och hittade vraket relativt fort. Hmm, tänker jag när vi simmar över det, detta är ett annat vrak än det jag tidigare där. Det måste nog finnas 2 olika vrak vid Käppala.

Kul! 2 grader i vattnet, 3 meters sikt, 35 min dyktid.

Cristina

Efter trilskande minnesceller och ett fruset bagageluckelås, kom utfärdsledaren en lagom kvart för sent. Alla andra var vid Tryckquammaren och väntade. Totalt blev vi nio personer som åkte upp till Roslagen. Trots den kyliga väderleken, bestämde vi oss för att prova att dyka vid Gräddö brygga. Det visade sig vara lyckosamt. Isen låg inne i småbåtshamnen, men precis vid flytbryggan gick iskanten och fjärden var helt isfri!

Första dykpar klev i vid halv tolv. Sista dykpar upp var vid 2-tiden. Trots kylan valde tre dykare att göra ett andradyk med den kvarvarande luften i flaskorna. En miss i navigationen medförde att det dyksällskapet hamnade under isen vid småbåtshamnen. De som var kvar på land blev en hel del oroliga och bestämde sig för att förbereda en räddningsdykare att hoppa i och hitta de försvunna. Tack och lov kom dyksällskapet på att de var under isen och kunde navigera ut till öppet vatten igen. Räddningsoperationen behövde aldrig sättas i verket.

Sikten i vattnet var bra, så länge man inte slammade upp botten. Förutom vraket av fiskeskutan hittades nedanför ångbåtsbryggan sedan 4 kundvagnar, ett antal däck och en massa timmerbråte. Inga fiskar var att se någonstans.

Vädret höll i sig med sol, minskande vind och -3 till -6 grader i luften, +1 i vattnet. En fin dag på Gräddö brygga.

Carl Ljungqvist

Efter de senaste dagarnas töväder ändrades planerna från isdyk i Lövsta till vinterdyk i Björkvik. Kunde konstatera att utfärdsfixaren (Martin Christiansson) valt rätt dag. Nollgradigt, vinsdstilla och lätt mulet i luften, att jämföra med gårdagens orgie i blötsnö, blåst och modd...

Väl framme i Björkvik började vi byta om. (Dyk)polisen övervakade våra förehavanden både från en bil på vändplanen och från luften. Efter en hel del pysslande med pysande slangar och reggar, byte av slangar och allmänt meck kom alla utom en i vattnet. I vattnet var det lite kyligt, sikten var bra och simporna många. Extra roligt (och kallt) blev det av att vi inte behövde simma själva, vi fick åka scooter! :-)

Daniel och undertecknad avslutade med att ta apparatsnorklingen till oanade höjder (denna gång med scooter) och bröt ytan just i tid för att få se bärgningen av en vit, trasig bil utan registreringsskyltar...

Carolin (mutad att skriva berättelsen)

Det var fyra dykare som slöt upp till Björkvik denna soliga skottdag 2004. När vi kom fram sken solen, vattnet låg stilla och det var en tun hinna med is inne vid land.

Efter dykgenomgång där vi beslöt att följa kabeln ut för att vara säkra på att hitta hem ut i fall att det kom isflak. Första dykparet gick i och njöt av den fantastiska sikten och simpsafari började. på 10 meters djup påträffades ett stort antal ölburkar på botten.

Datorn på armen visad 0 grader i vattnet idag.

Andra dykparet gjorde sitt dyk och kom upp lite nedkylda men med glatt humör. Vi packade ihop oss och begav oss. Alla var nöjda med dyker och såg fram i emot lite värme.

Tack för en trevlig dykdag.

Per

Lördagens utfärd startade på KTH vid niotiden på morgonen några olika långa akademiska kvartar. Svartfotsvraket skulle enligt uppgift vara isfritt så vi begav oss dit i en lång bilkaravan.

Väl på platsen så sken solen och lufttemperaturen var helt OK.

Vi delade upp oss i dykpar och hoppade i. Det var rätt enkelt att konstatera att det var kallare i vattnet än i luften, nämligen 1 plusgrad i vattnet. Detta gjorde att det bara blev ett dyk för de flesta.

Sikten var OK och den sista isen, som låg längre in i hamnen, drev iväg utåt fjärden när vi avjnöt utfärdens höjdpunkt, nämligen ytintervallet!

Det var även en annan, mindre grupp som dök, varav en kille som fridök i våtdräkt....

Dykledar-Erik

Vi var 4 st som drog till Grundvik i Måndags för att göra ett dyk. Sikten var rätt okej och 2-3 varma grader i vattnet OCH sol hade vi :-). Det blev ett dyk sen fikade vi och åkte hem. Det är rätt skönt att det börjar bli varmt i vattnet 2-3 grader är bra mycket varmare än 0 grader.

Urban

Vi var en liten skara som begav oss norrut för att dyka i Largen för att bl.a. göra avrostning. Sikten var bra, 5-6 meter och temperaturen var överraskande 15-17 grader. (i vattnet alltså...) Djurlivet verkade dock lite avsomnat med vi såg dock några stora aborrar, musslor och kräftor.

Dykledare Erik

I Nyckelviken såg vi en hel del sumpade artefakter såsom golfbollar, flaskor, rester av en liten träbåt och timmerbröte. En liten lake och en hel del skorv. Dykningen gjordes söder om ångbåtsbryggan och även tvärs över den västra grunda viken. Skaplig sikt under språngskikt på 11 m. Dybotten och klippvägg.

Alldeles på tok för många fritidsbåtar som ankrar upp eller lägger till, det vackra vädret bidrog naturligtvis till trafiken. Vår prydligt uppsatta signalflagga A fungerade som flugpapper.

Sju nyfikna dykare deltog.

Martin

Med Nyndyk och båten Dyning stretade 8 dykare iväg i blåsten. Medelvinden låg kring 10 m/s och inte blåste det mindre ute vid Landsort. Istället för ståtliga stålvrak styrde vi kosan inomskärs och "trävliga" trävrak. Den sydliga vinden gjorde att få dykmål var tillgängliga och vi dök "Magareta af Väddö" och "Trubbnos".

Dykning skedde under solsken med gott humör. Den ända som tog de nya dykplanerna med svårmod var Jespers kompass som tackade för sig och tog sig en simtur på egen hand. Om den inte nått fram till Hansa än så ligger den nog fortfarande kvar vid Margareta i sin strävan efter stålbjässar.

Magnus gav oss ett gått skratt när han efter första dyket klagade på att något känts knöligt och fiskade upp en galge...ur insidan av torrisen! Så ivrig var han att ta sig vatten över huvudet denna soliga dag.

Efter ett andra dyk, på Trubbnos som jag inte varit på förr och som är ganska speciell i sin utformning, tog vi farväl av den blåsiga sjön och slog oss till ro och fikade på Sjöboden vid Ankarudden. Deras bagetter med kräftstjärtsröra kan rekommenderas.

Bakom dykskärmen
Peter Hansen

På lördagen åkte vi till Brukets brygga på Muskö. När vi kom fram var det tyvärr mycket regnigt och blåsigt, så det första vi gjorde var att leka scouter och bygga regn- och vindskydd av Martins linrulle och min presenning. Det blev riktigt stiligt, men sen blev vädret bättre! :) Dykplatsen var en långgrund sandstrand och de flesta dykparen lyckades se några av de utlovade plattfiskarna. Ett gäng lyckades med prestationen att bli attackerade av en plattfisk som de försökte fånga!

Nästa spänningsmoment var elden. På stranden fanns en grillplats och vi hade med grillkorv och engångsgrill. Däremot var det ont om tändstickor... Efter en hel del letande dök det upp en tändsticksask med en (1) tändsticka kvar i. Men nerverna höll, och det blev en mycket fin brasa! :) Efter ett ytintervall med grillkorv och två sorters kaka var de flesta dyksugna igen och utforskade sandbottnen lite till. Att navigera med kompass var en utmaning eftersom botten var så slät, vilket medförde att många även fick öva på ytsim. När alla kommit upp ur vattnet packade vi bilarna och åkte tillbaka till KTH för att fylla flaskorna inför morgondagen. Tyvärr gick kompressorn sönder (vilket nu är lagat), men till dess försvar kan man säga att den iaf hade den goda smaken att gå sönder först när den sista flaskan fylldes! :)

På söndagen åkte vi till Svartfotsvraket. Några av dykarna var med båda dagarna, och en del var med bara den ena. Vädret upprepade sig: det var regn och rusk på vägen dit, men när vi var framme blev det så sakteliga bättre, på hemvägen var det sol. Vi delade in oss i dykpar och kom i vattnet. Svartfotsvraket bjöd på bra sikt (tills dykarna börjat leka där, vill säga) och en del småfisk. Själv fick jag för första gången se den lilla ekan som ligger en bit ifrån det stora vraket. Många av deltagarna hade andra aktiviteter planerade för kvällen, så efter en trevlig fikastund med matsäck och korvgrillning packade vi ihop och åkte hem. Efter gårdagens eldningsläxa har vi nu inhandlat två st tändare med rymdmotiv som skall ligga i oxyboxen.

Som avslutning kan jag konstatera att folk verkade nöjda och att utfärderna var lyckade. Speciellt roligt var att så många nya dykare ville följa med - ni var jätteduktiga och jag hoppas vi ses snart igen på andra dyk! Tack också till Martin Christiansson och Fredrik Lanner som skötte dykledningen.

Carolin

Snabbfärjan från Nynäshamn till Visby tar tre timmar. Därefter kör vi norrut mot inkvarteringen strax norr om Lärbro i Staple (i ett ungdomshem?), som bland annat utnyttjas av Visby dykcenter. Ingen där tycks ha koll på läget, men vi får en oisolerad (brr) stuga att bo i alla fyra och konstaterar att det finns en kompressor (20kr per fyllning). Det är fräsch och nymålat överallt, inte minst kök och dusch.

Det är ett par tre timmar kvar till skymningen så vi drar genast iväg till Halshuk. I korsningen strax före fiskelägret Halshuk ska man svänga höger och köra ca 2 km, först uppåt till en klint, sedan ner mot vattnet igen. En stor sten i vattnet visar att man kommit rätt. Långgrunt och maxdjup 9m. Stenformationer av det mindre slaget, suck. Eventuellt skulle det kunna finnas mer roligt att se här. När vi kommer upp är det mörkt. Hem och laga käk. 8m sikt, 12 C i vattnet. Djurliv: torsk, abborre, plattfisk, räka.

På lördagen tar vi färjan över till Fårö och vimsar runt lite innan vi hittar Digerhuvuds naturreservat. Vi gör två dyk där. Sikten är minst 15 m och botten är delvis sluttande och delvis väggdyk. Man behöver inte lampa på 35m djup och svävandes där ser man botten långt under sig. Skithäftigt. Plats: efter fjärde P-platsen söderifrån, 200m norr efter en stengärdesgård med färist, 100m att gå ner till vattnet. Raukar på land i den karga kustremsan men inga riktigt roliga formationer under vattnet. Flera sportfiskare från småbåtar - linor och drag sitter fast på flera ställen.

Dagen för hemfärd blir det ett dyk på Blåhäll, ett skjutfält strax söder om Visby. Väldigt långgrunt, sandbotten, maxdjup 12m. Inte mkt att se förutom härliga stenformationer som vi hittade först på tillbakavägen. Stenformationerna ligger på ca grunt vatten ca 100m från stranden, strax norr om bunkern. Parkera på klinten ovanför bunkern, strax norr om husen, och ta trappan ner. En till synes hel artillerigranat i vattnet 50m rakt utanför bunkern på 1,5m djup. Smått obehagligt.

En avslappnad och trevlig dykhelg med Urban, Janne och Martin O.

Martin S

Vi blev till slut sex tappra som trotsade morgonens kyla och mötte upp i Askfatshamnen på Dalarö för kanske säsongens sista två-dyks-dag. Alla inklusive dykbåten Anastasia var lite segstartade, men när alla väl var på plats låg båten fint och puttrade. Bryggan var täckt av en tunn isskorpa så ilastningen skedde med risk för plurrning.

Satte kursen rakt ut till Ingrid Horn, där vi fick sällskap av "Storsjön". Solen strålade och sjön var lugn. På vraket var sikten bra för att vara Ingrid, även om några av oss upplevt henne under ännu bättre förhållanden. Därtill var det ganska stark ström, särskilt på akterdäck.

När alla kommit upp med stora leenden lunchade vi i solskenet och åkte sedan kurs till Riksäpplet för ett andra dyk. Solen gav inte mycket värme och två dykare bestämde sig därför för att avstå dyket. Vi andra fick dock ett fint dyk där vi kände vibrationerna från 1600-talet, om det nu inte var våra av köld skakande händer...

Tack för en härlig dykdag!

Stina

Fem tomtar, en tärna, en stjärngosse och en lucia fick ett strålande decemberväder i Kungshamn/Smögen under luciahelgen 2004.

Efter ett ankomstdyk genomgick samtliga lögndetektortest till sent på natten. Ett gäng pinsamma frågor skulle besvaras (typ: har du nånsin luktat på fingrarna efter att ha kliat dig i örat?) och överraskande många påvisades vara väldigt världsvana. En positiv reflektion är dock att det känns betryggande med dykkamrater som är så usla på att ljuga. Eller, vid närmare eftertanke...

På lördagen gjorde vi två båtdyk på klassiska ställen: Holländareberget och Likskär. Därefter satte vi igång tomteverkstaden med glitter, luvor och strutar. Luciadyk väcker muntra miner på land. Helt klart var sjöstjärnor, krabbor och musslor mer likgiltiga inför vår procession. Fast, okej, vi sjöng ju inte för dem. Som tur är hade vi två duktiga fotografer som förevigade allt.

På söndagen blev det ett grumligt och lite strömt båtdyk. Det var ca 60 sportdykare på Salt denna helg.

Martin S