Dykloggen 2002

Årets första klubbdyk genomfördes igår av 6 stycken tappra medlemmar. Vi åkte till Käppala där tempraturen på vattnet var cirka 2 grader och sikten var bitvis bättre och bitvis sämre. Den värsta abstinensen är nu borta efter det långa ytintervallet men nu vill ju jag dyka mera.

David tog med sig en kamera och bilderna ligger här.

Gårdagens dyksamordnare
Cristina

I går lördag skulle jag hålla en utfärd till Harburg, men ingen ville följa med... =:-O Så jag och Martin Christiansson (den enda jag lyckades lura med) åkte upp till Öregrund och dök på vraket Vesta med två killar från Uppsala DK och deras båt idag istället. Synd bara för er andra att ni inte var med. ;-) Man vet aldrig var mina utfärder kan gå någonstans, men de som inte är dedikerade nog att åka med till Harburg får inte åka till Vesta!

Vraket är ett 70m långt lastfartyg som sjönk 1945 och står rätt upp på platt botten. Allt är kvar utom huvudratt, klocka, maskintelegraf. En skorsten står fortfarande upp. Sikten var ca 15m och bottentimern visade 0 grader hela tiden. Isklump på förstasteget. Ytväder var blank sjö och molnigt - perfekt dykväder. Djupet är mellan 25-40m, men vi låg på 28-30m största delen av tiden med en avstickare till 33m och såg praktiskt taget allt. Allt utom propellern dvs, vi glömde helt bort att gå ned och titta på den eftersom när vi kom till aktern upptogs all vår uppmärksamhet av reservratten. Huvudratten som bärgats var större (de fick såga isär den först för att bärga den) men den lilla reserven måste ha varit 2,5m i diameter och helt intakt i trä. Den mäktigaste ratt jag sett på ett vrak.

Dan

En grå och kall första adventsmorgon infann sig fem trötta men glada dykare vid Tranebergstrand för att trots den kalla vinden och "der von den Ästen ins Wasser hineinragenden Eiszapfen" bege sig på jakt efter Tore. Ett antal åskådare skakade av förundran på huvudet inför anblicken av oss.

När vi fått på oss den nästan stelfrusna utrustningen hoppade vi i vattnet och började på ytan simma mot den icke existerande markeringsbojen. Efter ett tag bestämde vi oss för att gå ner och fortsätta sökandet efter Tore på botten. Det visade sig att Tore är lätta att hitta om man helt enkelt följer "skräpgradienten". Sikten var mycket bra, enligt vad som sas, ca. 1-3 meter. Efter att ha simmat runt lite och tittat på allt som fanns där följde vi linan tillbaka till Tranebergstrand och steg sedan uppfriskat ur vattnet.

Henning

Solen sken och det var relativt vindstilla inne vid Dalarö, förhoppningarna var höga på att vi skulle kunna nå några av vraken i ytterskärgården. Men tyvärr så gick det för mycket gammal sjö så vi fick vända inomskärs igen och dyka på Tant Ingrid Horn som var på sitt taskigaste humör. Under 20 meter så hade vi 0,5 meters sikt.

Andra dyket gjorde vi på Riksäpplet som var ljust och mysigt med ca 5 meters sikt och vi alla hade ett kalasdyk.

Dagens dyksamordnare
Cristina

Underbar känsla att vakna upp 10 minuter innan klockan ringde för en dykdag i ytterskärgården. Vi skulle inte starta förrän klockan 10.00 från Stavsnäs. Medans vi lastade ombord kom legenden Sven-Olof Johansson förbi och jag fick en chans att förhöra mig lite om dagens dykmål som är ett av de otaliga välkända som han hittat. Kul hittades tydligen av en slump medans de letade efter ett annat vrak. De låg och drev och åt middag medans ekolodet fick stå och gå och så var där plötsligt ett uppstick och ett sänke kastades.

Dykbåten "Pilen" var ny för alla oss 11 dykare från tre klubbar från Stockholm och Uppsala. "Pilen" visade sig ha god marchfart men dykstegen var nyuppfunnen och var jobbig att ta sig upp för.

Vädret var soligt och det utsatta läget i havet lungt. "Kul" var bojjad tydligt och nedstigningen gav oss goda förhoppningar om ett gott dyk. 8-10 meters sikt och 15 grader de första metrarna. När vi närmade oss 30 meter så blev dock sikten sämre och på vraket var sikten 4-5 meter. Lastångaren bjöd oss ett midskeppsbygge där mitt dykteam tillbringade hela dyket. (Dock rapporterades för och akter också vara fina.) De mest uppseendeväckande detaljerna finns förstås i Sven-Olofs villa i Stavsnäs men allting var här intakt förutom den stora skorstenen som låg omkullfallen över bygget. Med lite tur har Uppsala killarna lite film som kommer att offentliggöras. Dykdjupet var mellan 35 och 40 meter så tiderna blir begränsade men helt klart var att samtliga ombord ville åka hit snarast igen!

Anders
Teamtrea..

Lördagen 5/10 var vi 5st från KTH DK plus 4 till från annat håll som dök vid Kastellholmsbron. Det skulle ligga en hel del intressant skräp på botten där sades det, dock hittade ingen av oss (så vitt jag vet) något intressantare att ta upp än ett par golfbollar.

Det var en del problem att hitta djup - på västra sidan bron var det väldigt långgrunt, vilket vi som dök sist förstod när vi såg de första dykparen simma ut en 100m bara för att resa sig upp med vattenytan strax ovanför midjan. Jag och min parkamrat provade den östra sidan istället, där man snabbt var nere på en 5m, men med nackdelen att man då simmade runt inne i en småbåtshamn (dock med mycket lite trafik). Främsta målet med dagen var ändå att få till ett avrostnings- och träningsdyk, och för det krävs det inte så mycket att titta på. Sikten kom faktiskt upp till en 4m på sina håll, utom när någon tränade för mycket i närheten av en...

Dan

Lördagsmorgonen kom kall och solig och vi åkte till Vagnhärad där solen riktigt värmde på ordentligt och vi nästan fick svindel när vi tittade ner i brottet för så bra var sikten.

Vi var 9 dykare från oss som dök. Några skulle träna på torrdräkten och vi höll oss på det grunda och andra skulle lite djupare. Sikten var otroligt bra i hela brottet och jag tror inte att jag nånsin haft så bra sikt förut där.

Nästan alla gjorde 2 dyk och var glada efter en lyckad dag.

Dagens dyksamordnare
Cristina

Lördag morgon! Fem entusiastiska dykare hade meddelat intresse att åka till Vagnhärad och dyka. Tunga regnamoln låg över Stockholm och halvägs ner till Vagnhärad börjde det att regna. Efter de senaste dagarnas blåst anade vi att det kunde vara dålig sikt och med tanke på regn kunnde sikten ytterligare försämras. Väl framme duggade det. Vi delade upp oss i två dyklag. Henning och Erik och Marcus, Cristina och jag. Vi bytte om i grottöppningen, det var skönt att kränga på sig torrdräkten den skyddade bra mot regnet och kylan. Dyket var härligt, vattentemperaturen var runt 7 grader. Sikten var bra, 15-20 meter. Max djupet var överenskommet till 30 meter och vi dök i ca 35 minuter. Vagnhärads djupa brott är häftigt. Jag rekomenderar alla som inte dykt där att följa med på en tur dit!

Efter lunch åkte vi till Lövsta för att få ett grundare dyk i en annan miljö. Sikten i lövsta är betydligt sämre, uppskattningsvis omkring 3 meter. Det fanns en hel del löv i vattnet och regnet har nog dragit ner en hel del skräp från kanterna. Dykparen denna gång var Henning och Erik och Marcus och Per. Vi hoppade medels ett gigant step, i det stora brottet nära gångarna. Planen var att undersöka stora "första" brottet och sedan penetrera 4 metersgången till andra brottet. Det ligger en hel del bråte på botten; tvättmaskin, bilvrak mm. Per hittade en blå snorkel som är skänkt till klubben. Det fanns en hel del uppätna laxar på botten, förmodligen mat till kräftorna som lever i brottet. Vi såg 5-6 st. Marcus och jag var och nosade på den långa gången men i och med att det var sagt att vi inte skulle in där gick vi upp och penetrerade den på 4 meter. I andra brottet var sikten något bättre. Vi hann drygt hälften innan det var dags för uppstigning. Detta innebar att vi inte hann med att titta in på kontoret, men vi resonerade som så att kombinationen av ett dyk i Vagnhärads djupa brott och ett i Lövsta var utmärkt och kommer att ske fler gånger så vi kan titta in på kontoret då! Tänk vad bra man kan ha det en regnig lördag. Ser fram emot fler dyk snart!

Per

Vi var åtta dykare från vår klubb som samlades tidigt i ottan idag, söndagen den 10/11. Platsen var Karlsunds Marina vid Dalarö. Att vintern var här och att isen låg förädisk över bryggorna fick vi tydligt erfara när Matias blev dagens förste att känna på vattnet. Som tur var greppade han sig fast i en lejdare så han bada sig bara blöt ner till knäna.

Ombord på dykbåten Viola visade det sig att vädret skulle hindra oss från att dyka i ytterskärgården även denna gång. Vi satte därför kurs mot gamla hederliga tant Ingrid. Väl framme visade det sig vara aningen strömt och en och annan snöflinga kom singlande, detta var dock inget som helst hinder och snart var de första dykarna på väg ner. Sikten var utomordentligt god och även de som gjorde sitt första dyk på Ingrid kunde utan större svårigheter simma sig från aktern fram till midskeppsbygget och styrhytten. Som bäst var nog sikten upp runt hela fem meter.

Efter ett varmt & stärkande ytintervall kändes de kalla och fuktiga dräkterna faktiskt inte alls så svåra att dra på sig igen, när sikten är fin är Ingrid nog en av Stockholms allra bästa vrakdyk. Efter två fina dyk var alla nöjda och belåtna när vi några upplevelser rikare åkte hemmåt.

Hälsningar
Anders Puranen
Dagens dyksamordnare

Söndagen den 8 december så var det 8 tappra dykare från KTH DK som embarkerade M/S Viola för vidare transport till ovan nämnda vrak. Väl vid Najade så hoppade alla i efter att ha mjukats upp lite av dyningarna... Sikten på vraket var sådär men ovanför ytan så fanns det mycket säl (och för vissa även under ytan).

Dagens andra dyk blev Ingrid pga den dåliga sikten. Det var en ännu mer tapprer (och mindre) skara som gjorde detta dyk.

Det var kul att, personligen, få se Najade för första gången men jag återkommer gärna när det är lite varmare...

Dyksamordnare Erik