Dykloggen 2000

Efter diverse strul med punkteringar och gasläckage kom vi något försenade iväg från Dalarö. Drygt 2 timmar senare kom Öring fram till Najade.

Trots att vi sett ett par sälar runt båten innan vi gick ner blev vi överaskade när de svischade förbi oss nere på vraket. Sälarna tyckte tydligen att dykarnas fenor såg goda/farliga/intressanta ut då de var framme och bet i några av dem.

Efter att de flesta av oss hittat Najade var det dags att gå mot vårt andra dykmål, Sappemeer. Efter detta dyk styrde vi hemåt och kom fram till Dalarö vid 20-tiden.

Uffe

Söndagen den 13/2 anordnades isdyk i Stenhamra stenbrott. Många var de som kom upp med ett så brett leende att svaren på frågan om hur sikten var drunknade! Det var glansis och man såg botten försvinna ner i djupet. Tur hade vi också då vi slapp hugga upp vak eftersom Oceanic Dykskola varit där dagen innan. Totalt var vi 12 dykare och 4 personer som tittade på och bara grillade korv. ännu en trevlig tillställning i KTH DKs regi med andra ord!

Anders Palm, utfärdsledare med dykförbud.

Solen skiner och vinden är stilla, endast gammal sjö på havet. De flesta av oss har aldrig varit på Landsort och dykt tidigare och det blir Ryssen som förstadyk. Kalassikt, en maffig för och en alldeles toksöt sjurygg. Men man kan ju undra om inte några av klubbens DMs behöver gå en scuba-review...

Till andra dyket åker vi runt udden till den mindre guppiga sidan och dyker på TB 388. Efter ytterligare ett dyk med kalassikt vänder vi mot land.

Cristina

Lördagen den 20 maj erbjöd klubben sina medlemmar ett avrostningsdyk. Klubbens medlemmar måste vara i dykform då det endast var Oskar och Thomas som ville bli avrostade. Men de båda är ju vana dykare och har dykt tillsammans tidigare så de fick dyka tillsammans. Själv så dök jag med den andre avrostaren Erik Näsman. Vi dök vid Hölö Stenstrand, regnet började ramla ner från himlen när vi kröp i vattnet, men vad gör det när simporna är som vanligt och rödspättorna ligger och trycker i sanden.

Cristina

Tänk er en perfekt försommardag. Solen skiner, havet ligger nästan kavlungt och båten puttrar ut från Ankarudden. Vi väntar på att en annan båt ska dyka färdigt på vårt för dagen valda dykmål.

Tänk er sedan, ni går i vattnet, simmar bort till bojen och påbörjar er nedstigning och efter bara en liten stund så börjar ni se vraket. Men så grunt ska det inte ligga! Ni kollar djupmätaren - 8 meter - men än är det en bit kvar ner.

Tänk vidare du simmar runt, ser klart och tydligt och har minst 20 meters sikt. Vraket ligger där relativt sammanfallet, den stora propellern sitter kvar, kakel där toaletten varit, den stora styrmekanismen, lite olika spel för att kunna lasta ombord lasten och fören hade nån gång vikt sig.

Så hade vi det på Hansa invid Landsort.

Cristina

Dykmål: Lervik
Djup: 9,5 m
Dyktid: 51 minuter

Det schemalagda efterjobbetdyket vart ett sent kvällsdyk för oss tre tappra dykare som trotsade regnet strax norr om åkersberga. Dykplatsen är trevlig då det finns en liten väntkur att byta om inne i, jag menar det vore ju fördj-igt om man skulle bli blöt innnan man hoppade i plurret?! Hoppsansa och vi var i. Till en början trodde jag inte vi skulle få se Lerviks Main Attractions Segelbåten och Bilvraket-med-två-rattar, men vi hittade till slut linan som... ja var det verkligen den? Inte annat än att det var lite spännande när jag låg som första gubbe med endast min backuplampa att lysa med (ja det var ju tänkt att dykas när det var ljust och på max 10m...). Speciellt med den sikt som rådde var det faktiskt lite adrenaliniserande när linan lämnade botten (hmm ja vid det här tillfället då jag tappade bort bottnen så gick linan alltå upp en ca 30 cm från botten visade det sig...) och upp till knuten i fören på segelbåten. Det verkade faktiskt inte som om det varit så många där sedan jag var på detta ställe för tre år sedan ty österåkers Dykarskolas skylt "Vrak" som hänger på linan var kraftigt överväxt. När vi utforskat de spännande skattskeppet (?) återvände vi längs hela linans längd. Efter att ha plockat ett par havsöringsdrag så visade sig linan vara knuten i The Famous QuarnevalensCar, lätt som en plätt - full sightseeing tur - Lervik by night - the scenic route! Oskar Sander var också sugen på att skära fiske lina och jag tror han vann priset för bästa vrakplundrare - han skar bort en klase med blysänken (20-30st?) som hade fastnat i bilvraket, var nästan orolig för att han åkt på bends när jag sett vad han kånkat runt på?! Men roligast var nog att Dan Ocklind som inte visade minsta intresse för dessa skatter, ja det var han som fick krokar genom torrhandskarna!

Sola och bada i Pina Colada - våga dyk dy!

Anders Palm

Tanken var att denna dag skulle vi besöka War Fundy men på grund av blåsten så ställdes detta in. Men är man tokdyksugen efter att har rest upp från västkusten så är man ju ändå nyfiken på vad östkusten har att erbjuda. Några av oss fick plats att åka med på Nynäshamns dykarklubbs utfärd.

Morgonen kommer, vi åker till Nynäshamn och havet ligger nästan stilla, målet för dagen är Sappemeer. Det är långt till Sappemeer från Nynäshamn så vi får massvis med tid på båten att prata och ha trevligt. Väl framme så slänger vi oss i vattnet för under hela resan så har vi bara blivigt mer och mer dyksugna.

Sappemeer visar sig vara ett alldeles utomordentligt trevligt vrak, hel och fin och utan någon slajmig beväxning av anemoner, som man är van vid om man bara dyker vrak på västkusten. Sikten var bra, tyckte jag, men jag förstod senare av mina meddykares kommentarer att den nog med östkustmått, var "nästan fantastiskt bra".

Inför andradyket styrdes så kosan mot Huvudskär och vraket "Fylgia". Båtturen tog en dryg timme, så vi fick gott om tid på oss att växla flaskor, torka underställ och mumsa mackor. Stackars Dan råkade i villervallan ombord att greppa tag i det enda ombord som man inte skall ta tag i, nämligen det heta avgasröret. Halva Dan blev förstörd, men det hindrade honom inte att genomföra andradyket.

Fylgia var ett mysigt litet trävrak som stod skrovhelt på 13 meters djup och väntade på oss. Styrhytten var sedan länge borta, men det fanns ändå en massa spännande att titta på. Vi dök och dök, ända tills sikten var slut och det var dags att åka hem igen.

Hemfärden skedde utan allvarligare intermezzon, bortsett från att skepparen höll på att krocka med en svan (fågeln alltså, inte segelbåten med samma namn).

Jag tackar KTH DK för den stora gästfriheten och för två fantastiska dyk.

Erik Lindberg

Hej och hallå.

Det vart efter många om och men ett dyk vid Nacka Strand i onsdags 12/7. Enligt många rykten från bl a gamla SSD-instruktörsrävar så skulle det ligga ett antal vrak öster om det vi kallar Nackastrandsvraket. Detta var målet för dykningen - vrakletning.

Tjohopp vad det vart mörkt när man stack ner näsan under ytan! Hade inte jag blåa fenor på mig? De syntes inte någonstans! Det var kusligt att glida ner mot... ja vadå? Min parkarat låg till höger om mig och följde en klippvägg neråt men jag såg inget alls. Jag låg och kikade på djupmätaren och vinklade mig så att jag skulle känna bottnen med fenorna innan jag damp ner i geggan. Nere på 10 meters djup lättade dock dimman och på 20-30 meter hade vi riktigt skaplig sikt (4-5m). Som vanligt i Nacka så var det otroligt kallt mitt i sommaren. Bottenrekordet var min Bottomtimer som visade en (1) grad!

Nå såg vi något då? Jodå jag lekte fiskskötare och klappade ett par bamsiga lakar (2-3 kg) på magen och faktiskt, vi hittade två båtar! Dykdjupet var ca 25 meter men tyvärr var det inte direkt några spanska galeaser med skattkistor som låg där. Den ena var endast något större än en eka och den andra var ännu något lite större, en liten skärgårdskryssare från kanske 60-talet. Men de saknade i alla fall spår av dykare, alla alger satt kvar på de roliga detaljerna.

Under ytan,
Anders Palm

PS Dubbelfemton och dekoflaska rekommenderas inte för backen upp till bilen igen DS

Vi trotsade Pohlmans varningar om kuling och regn och flyttade utfärden till lördagen istället för söndagen. Morgonen kom med solsken och näst intill vindstilla. Båten Sara med Fredrik Damberg vid rodret styrde oss säkert ut till dagens första dykmål Melanie.

Av leendena på alla som kom upp igen så tror jag att alla hade lika bra dyk som jag. Sikten var inte den mest glasklara, men vad gör det när det finns mycket att titta på. Färden fortsatte mot Najade som vi klockrent ankrade upp vid.

Här var sikten bättre och leendena ännu bredare. Här finns det massor att titta på och Rob och Erik fick en guidad tur med Fredrik. Min parkamrat Anders Palm hävdar å det bestämdaste att han såg säl precis bakom min rygg, men han måste ju ha varit toktoktok-djupberusad och egentligen så såg han bara mig som graciöst som en säl simmade fram.

Dagens dyksamordnare,
Cristina Eriksson